Antropomor­fism i Genesis

Tan­ken om ett Högsta Väsen har emel­lanåt fått lida av vanställ­ningar när antro­po­mor­fism1 smu­git sig in i reli­gi­o­ner­nas urkun­der och tros­lä­ror. Detta har varit ett frukt­löst för­sök till att för­mänsk­liga Gud i syfte att göra Honom mer till­gäng­lig och rele­vant. Ett första exem­pel är juden­do­men, där Gud för­visso fort­fa­rande är en, men där sät­tet att se på Honom har för­vri­dits. En nyc­kel­fak­tor till detta kan vara den stora inver­kan från den gre­kiska kul­tu­ren (hel­le­ni­se­ring)2.

Flera vrång­bil­der åter­finns i den Första Mose­bo­ken (Gene­sis)3:

ångrade Her­ren bit­tert att han hade gjort män­ni­skor på jor­den.4

De hörde Her­ren Gud vandra i träd­går­den i den svala kvälls­vin­den. Då gömde sig man­nen och kvin­nan bland trä­den för Her­ren Gud.5

Den sjunde dagen hade Gud full­bor­dat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.67

Ytter­li­gare ett exem­pel är redo­gö­rel­sen för hur Jakob brot­tas med Gud och på ett mira­ku­löst sätt lyc­kas över­manna Gud89.

Källa:
Salafi Man­haj, The Straight Path. Salafi-Manhaj.com 2006

Fot­no­ter:

  1. Antro­po­mor­fism avser före­ställ­ningen om Gud i mänsk­lig form eller mänsk­liga egen­ska­per i varel­ser som inte är män­ni­skor. Ett bra exem­pel på detta är de gre­kiska gudarna vid Olym­pus­ber­get. De avbil­da­des ofta i mänsk­lig form och upp­vi­sade då både goda och mindre goda mänsk­liga drag. []
  2. Hel­le­ni­se­ring är en term som används för att beskriva en kul­turs för­änd­ring när något icke-grekiskt blir gre­kiskt. Alex­an­der den sto­res (356 – 323 f.Kr.) eröv­ringar ledde till en hel­le­ni­se­ring och kolo­ni­se­ring av större delar utav den då kända värl­den. De eröv­rande gre­kerna såg deras kul­tur som över­läg­sen alla andra och där­för spred de med stor energi deras tan­ke­lä­ror i kolo­ni­erna. De främsta läro­sä­tena var gre­kis­k­o­ri­en­te­rade och gre­kiska gym­na­sium och teat­rar upp­rät­ta­des i kolo­ni­erna.
    Även om influxet av gre­kiska seder påver­kade isra­e­lerna i lång­sam­mare takt än i de övriga kolo­ni­erna hade de lik­väl en stark kul­tu­rell påver­kan. Isra­e­lerna hel­le­ni­se­rade deras namn, sätt att klä sig, världs­syn och reli­giösa seder. Det Gamla Tes­ta­men­tet över­sat­tes till gre­kiska då många judar inte längre kunde tala deras lokala dia­lekt. Vid Jesu (över honom vare Guds frid) ankomst var hel­le­ni­se­ringen fast för­ank­rad i det isra­e­liska sam­häl­let. []
  3. St. Augus­tine (354 – 430 e.Kr.) var en av de mest bety­dande per­so­nerna vid utveck­ling av kris­ten­do­men i Väst. Han har sagt: ”Det går inte att bevara de första kapit­len i Gene­sis utan respekt­lös­het mot Gud och att till­skriva Honom vad som är Honom ovär­digt.” (The Con­fes­sions of St. Augus­tine och City of God (New York: Dor­set Books, 1961 []
  4. 1 Mos 6:6 []
  5. 1 Mos 3:8 []
  6. 1 Mos 2:2 []
  7. Att jäm­föra med Koranen: ”För­står de inte att Gud, som har ska­pat him­larna och jor­den utan att ska­pel­sen av dem tröt­tade Honom, har makt att återupp­väcka de döda? Ja, Han har allt i Sin makt!” (Koranen 46:33) ” Gud — det finns ingen gud utom Han, den Levande, ska­pel­sens evige Vid­makt­hål­lare. Slum­mer över­ras­kar Honom inte och inte hel­ler sömn.” (Koranen 2:255) []
  8. 1 Mos 32 []
  9. En van­lig för­kla­ring är att Gud i denna histo­ria inte är Gud utan en sorts ängel, möj­li­gen Uriel eller Mikael. Detta mot­sä­ger sig dock Jakobs vitt­nes­mål: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte och över­levt.” De kristna har kom­mit till en kom­pro­miss i Matt­hwe Han­rys (1662 – 1714) berömda bibel­kom­men­tar: ”Ängeln som brot­ta­des med Jakob’’, skrev han, ”var den andra per­so­nen i den heliga tre­e­nig­he­ten, som efter att ha brot­tats med Gud mani­fe­ste­ra­des i köt­tet och som i män­sko­hamn kal­las för Imma­nuel.” Med andra ord var det Jesus som vred Jakobs höft ur led! Vad kom­mer näst?” (God, Andrew Waugh, s. 101) []
Läs mer:
Är Jesus Gud?
Dela: