Arvssynden

Kristna tror på ”arvs­syn­den” då den första män­ni­skan, Adam, syn­dade och förde denna synd vidare till hans avkomma. Följakt­li­gen måste alla män­ni­skor, även det nyfödda bar­net, bära denna synd. Den enda gott­gö­rel­sen, menar de, var att Gud sände Sin son som ett offer. Denna tro är uppen­bar­li­gen ofören­lig med isla­misk mono­te­ism då Gud inte har en son, en like eller någon som på något sätt är ”besläk­tad” med Honom.

Islams menar att både Adam och Eva syn­dade när de lät sig bedras av djä­vu­len. De ångrade sig dock inför Gud som accep­te­rade deras ånger. Där­med var deras synd för­lå­ten och det fanns ingen anled­ning till att låta den föras vidare till deras efter­kom­mande. Det skulle vara en stor orätt­visa från Guds sida att hålla oskyl­diga män­ni­skor till svars för and­ras syn­der och Gud säger följaktligen:

Säg: “Skulle jag söka en annan Herre än Gud, Han som är Herre över allt som är?” Det [onda] som en män­ni­ska har gjort skall läg­gas henne ensam till last; och på ingen bärare av bör­dor skall läg­gas en annans börda. Ni skall en Dag vända till­baka till er Herre, och Han skall upp­lysa er om allt det som ni var oense om.1

På ingen bärare av bör­dor skall läg­gas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyf­tas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans när­maste. Du kan inte varna andra än dem som fruk­tar sin Herre trots att de inte kan se eller för­nimma Honom, och som för­rät­tar bönen. Och den som vill rena sin [själ] är den ende som har gott av det. Gud är fär­dens mål.2

Den som låter sig väg­le­das, väg­leds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv. Och på ingen bärare av bör­dor skall läg­gas en annans börda. Vi straf­far inte [ett folk] för­rän Vi sänt Vårt sän­de­bud [till dem].3

Om ni för­ne­kar [Gud skall ni veta att] Gud inte behö­ver er [tro]. Han ser inte otro och otack­sam­het hos Sina tjä­nare med till­freds­stäl­lelse [– det är ett ont -] men visar ni tack­sam­het är Han till­freds­ställd för er skull. Och på ingen bärare av bör­dor skall läg­gas en annans börda. En gång skall ni åter­vända till er Herre och Han skall låta er för­stå vad era hand­lingar [var värda]. Gud vet vad som rör sig i män­ni­skans innersta.4

Där­för tycks läran om arvs­syn­den vara fel­ak­tig och poten­ti­ellt skad­lig5 då den ger intryck av en orätt­vis Gud och män­ni­skan en anled­ning till att tro att hon bär på en nedärvd ondska.

Fot­no­ter:

  1. Koranen 6:164 []
  2. Koranen 35:18 []
  3. Koranen 17:15 []
  4. Koranen 39:7 []
  5. Detta tycks vara en fel­ak­tig tro även uti­från ett bib­liskt per­spek­tiv. Gud hål­ler inte enskilda indi­vi­der ansva­riga för and­ras syn­der, även om det är den egna fadern. I Hese­kiel 18:20 kan vi läsa: ”Det är den som syn­dar som skall dö. Sonen skall inte bära straf­fet för faderns synd och fadern skall inte bära straf­fet för sonens synd. Den rätt­fär­dige skall skörda fruk­ten av sin egen rätt­fär­dig­het, den gud­löse fruk­ten av sin egen gud­lös­het.” Lägg märke till att om teo­rin om arvs­syn­den inte hål­ler, då hål­ler i prin­cip inte hel­ler kris­ten­do­men, som är så hårt knu­ten till Jesu död på kor­set och vik­ten av detta offer. []
Dela: