Ateismens historia

Startpunkten var när Homeros¹ författade Iliaden och Odyssén 900 år före Kristus. Dessa båda epos har berättats på ett så fängslande sätt att de har blivit en del av den västerländska lärotraditionen. Iliaden och Odyssén som i detalj skildrar det trojanska kriget och händelserna därefter gjorde narr av och underminerade Olympos gudar då Homeros såg dem som korrumperade, fåfänga och egoistiska. Gudarna var odödliga människor som visade samma känslor som deras mänskliga motsvarigheter. Homeros berättade om deras gärningar på ett humoristiskt sätt med en underton av att de inte skulle tas på allvar².

Århundraden senare menade Titus Lucretius³ (99 f.Kr.–55 e.Kr.) med exempel från Iliaden som grund att religion enbart manar till konflikt medan ateism tillintetgör konflikter och istället låter människan fokusera på de naturkrafter och skeenden som finns omkring henne. Den ateistiska tankeläran har dock aldrig fått något inflytande förrän under vår tid.

Grundvalen för den moderna ateismen är huvudsakligen en växande kritik mot kristendomen och inte lockelsen av en gudlös värld.

Ironiskt nog var det en stark religiös rörelse som sådde ateismens frö och gjorde det möjligt för den att slå rot när den protestantiska reformationen under det femtonde århundradet förändrade hela den västerländska kulturen. Ett utmärkande drag för reformationsrörelsen var separationen mellan kyrka och stat. Tidigare hade de romerska katolikerna sett det heliga som sammanvävt med det världsliga då det vardagliga livet genomsyrades av religion; handel⁴, högtidsdagar, de sociala strukturerna och jordbruket sågs ur ett religiöst perspektiv. Protestantismen sekulariserade dock den romerska katolicismen och det allt vidare gapet mellan det sakrala och det sekulära påverkade det europeiska sinnet negativt.

Den protestantiska reformationens separation mellan kyrka och stat anses ha lett till framsteg inom naturvetenskap då skilsmässan gjorde det möjligt för vetenskapsmän att utforska världen utan religionen som hinder. Denna värld kom allt mer till att ses som en maskin eller ett instrument av gudomligt ursprung, men allt längre bort från Gud. Den berömde holländske juristen Hugo Grotius (1583-1645) noterade att reformationen ledde till en värld i vilken ”etsi Deus non daretur” (som om Gud inte existerade). Detta synsätt ledde många från en pragmatisk ateism, vi kommer att leva som om det inte finns någon Gud, till en ontologisk ateism, det finns ingen Gud.

En annan sida av reformationen var förbudet mot helgondyrkan, religiösa avbilder och komplicerade romersk-katolska ritualer vilket ledde till att kristendomens mystiska och dekorativa natur gradvis försvann från vardagslivet i Europa.

Det finns en lingvistisk koppling mellan de tre orden myt, mysticism och mysterie då alla tre härstammar från grekiskans musteion, att stänga ögonen⁵. Frånvaron av mystik ”öppnade ögonen” för européerna som kom att se det förnuftsstridiga i kristendomen⁶.

Trots dessa kontroverser under det sjätte århundradet ifrågasattes inte tron på Gud offentligt i Europa. Men vid artonhundratalets början början sågs kyrkans makt och inflytande i allt större grad som anstötligt och i behov av förändring. Under denna turbulenta tid undergrävdes kyrkans auktoritet när kristna motsägelser belystes i litteraturen. Tidigare vetanden ifrågasattes öppet och en skeptisk⁷ materialistisk världssyn började ge sig tillkänna.

Källa:
Salafi Manhaj, The Straight Path. Salafi-Manhaj.com 2006

Fotnoter:

Homeros var en legendarisk grekisk poet som brukar krediteras för att ha skrivit Illiaden och Oddysén. Han antas ha levt någon gång 700 f.Kr. [↩]
Den grekiske samhällskritikern Xenophanes fördömde Homeros berättelse. Han sade: ”Homeros och Hesiodos har tillskrivit gudarna allt möjligt som förebrås och klandras bland människor: stöld, äktenskapsbrott och bedrägeri...” [↩]
Titus Lucretius Carus (99 f.Kr.–55 e.Kr.) var en romersk poet och filosof. [↩]
I fråga om handel förklarade inflytelserika reformatorer inom protestantismen ränta som tillåtet, medan romersk-katolicism tidigare förbjöd. St. Thomas Aquinas, en ledande teolog inom den katolska kyrkan, menade att ränta är fel då den liknar en form av dubbel betalning; att ta betalt både för saken och användandet av saken. Det är också försäljning av tid då räntegivaren tar betalt för tiden som pengarna är i låntagarens hand. Tid är dock inte en vara som kan säljas. Dantes dikt placerade räntegivare i den inre av sju ringar i Helvetet. Max Weder och Richard Tawney uppgav att protestantismens tillåtelse för ränta var ett avstamp mot kapitalism. [↩]
The God of the Mystics i The History of God, Armstrong, kap. 7 [↩]
Den historisk frånvaron av ”hokus-pokus” i islam och hur vida religionen har spritt sig är ett testamente för dess gudomliga ursprung. En verklig religion med substans har inget behov av bildspråk och elaborerade ritualer. [↩]
Ordet skeptiker härstammar från grekiskans skeptikos. Skeptikoi var medlemmar av en gammal grekisk skola som tvivlade på möjligheten till verklig kunskap. Den grekiske filosofen Pyrrho som levde omkring 365-360 f.Kr. till omkring 275-270 f.Kr. grundade denna skola. Pyrrho reste med Alexander den store på upptäcktsresor österut och studerade i Indien med gymnosophisterna och med magierna i Persien. Pyrrho lärde att det inte går att veta något därför att det som påstås kan motsägas och motsägelsen kan verka lika trovärdig. [↩]