Fråga: En nära släkting bryter fastan om han får huvudvärk under ramadan. Finns det något klargörande om vilka sorters sjukdomar som rättfärdigar att man bryter fastan?
Svar: En sjukdom är allt som gör att man inte mår bra.
En sjukling som fastan kan vara skadlig för får bryta den. Med detta som grund skriver Ibn Qudāma i al-Mughnī:
I denna fråga är de lärde eniga. Generellt sett får sjuklingen bryta fastan.
Beviset för detta är versen:
[Fastan skall vara] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta. Och den som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer honom själv till godo. Och fastan är för ert väl — om ni visste [hur mycket gott den tillför er]!1
I denna vers tillåter Gud den som är sjuk att avstå från fastan under ramadan och ta igen de missade dagarna vid ett senare tillfälle.
Det finns tre sorters sjukdomar:
Sjukdomar som gör fastan outhärdlig. Den som drabbas av sådana sjukdomar kan enligt de flesta lärde bryta fastan, vilket stöds av en ansenlig mängd bevis.
Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära.2
Herre! Lägg inte på oss [bördor] som vi inte har kraft att bära.2
Frukta därför Gud efter måttet av er förmåga.3
Sjukdomar som inte gör fastan omöjlig men som kan förvärras genom den. Har minst en pålitlig läkare avgjort att fastan kommer att förvärra den sjukes tillstånd är det att föredra om denne avhåller sig fastan. Men om denne ändå vill fasta är den giltig.
I detta sammanhang tillfrågades Ahmad bin Hanbal om den febersjukes fasta. Han gav då svaret: ”Och vilken sjukdom kan vara värre än feber?” Det har också berättats att Ahmad har sagt: ”En kvinna som är rädd för att få halsfluss får bryta fastan.”
Den som drabbats av en sjukdom som kräver medicinering dagtid får bryta fastan, speciellt om konsekvenserna av att skjuta på medicineringen är allvarliga, som att en kroppsdel förloras.
Om brytandet av fastan skapar gynnsammare förutsättningar för ett snabbare tillfrisknande, då är det tillåtet att göra så.
En frisk person får avhålla sig fastan om det finns en välgrundad rädsla för att den kommer att göra honom sjuk, utsätta honom för stora svårigheter eller leda till att något omöjligt krävs av honom.
Ibn ‘Abbās tillät att fastan bryts för någon ”… som led av allvarlig kronisk törst.” Det finns dem som lider av kronisk törst och som inte klarar sig utan vatten. De får bryta fastan.
Ahmad bin Hanbal tillfrågades om fastan för en mycket ung flicka som uppnått puberteten och fått månadsblödning under ramadan. Han svarade: “Hon bör fasta och om det är svårt för henne bör hon bryta fastan och ta igen de missade dagarna senare.”
Ahmads utlåtande tar flickans låga ålder i beakt likväl som att hon inte är van vid fastan. Det tar också i beakt att hon under dessa omständigheter kan bli svag.
Även om Ahmad sade att hon bör ta igen fastan nämnde hans elever aldrig att hon behöver göra så vid just detta tillfälle.
Källor:
Shaykh Salman al-Oadah, The types of illness that permit a person to break the Ramadan fast. www.islamtoday.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.
Fotnoter:
- Koranen, sūrah al-Baqarah: 184 [↩]
- Koranen, sūrah al-Baqarah: 286 [↩] [↩]
- Koranen, sūrah al-Taghābun: 16 [↩]
Sälja varor till olika priser
Slösa med mat då fastan bryts
“Kan man bryta fastan vid resa?”
Dela:
