De fem pelarna

“De fem pelarna” utgör stom­men i en mus­lims dag­liga liv:

Sha­ha­dah – tros­be­kän­nel­sen

En mus­lim måste tro på och säga vad som bety­der: ”Det finns ingen gudom vär­dig att dyrka utom Gud och Muhammad är Hans tjä­nare och sän­de­bud.”1 Denna kun­gö­relse vitt­nar om att Gud exi­ste­rar, att Han inte går att likna vid ska­pel­sen, att Han står över den och att ingen är värd att dyrka utom Honom. Den vitt­nar likaså om att Han är Ska­pa­ren och Den som äger samt bestäm­mer över allt som exi­ste­rar. I Koranen säger Gud:

Alla varel­ser i him­larna och på jor­den till­hör Gud. Men vad föl­jer då de som vid sidan av Gud anro­par [dem som de påstår vara Hans] med­hjäl­pare? De föl­jer ingen­ting annat än lösa anta­gan­den och för­mo­dar [än det ena, än det andra].2

Islams tros­be­kän­nelse bety­gar att Muhammad är en av de pro­fe­ter som har för­med­lat Guds uppen­ba­relse till mänskligheten:

Vi har sänt dig [Muhammad, inte bara till ditt eget folk utan] till hela mänsk­lig­he­ten, som för­kun­nare av ett glatt bud­skap om hopp och som var­nare, men de flesta män­ni­skor är omed­vetna [om detta].3

Koranen för­kla­rar att Muhammad (må Guds frid och väl­sig­nel­ser vara över honom) är Guds siste sändebud:

Tro­ende! Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sän­de­bud och Pro­fet­läng­dens Sigill. Gud har kun­skap om allt.4

Koranen bekräf­tar också att Muham­mads (över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser) läror är ofel­bara och att de här­stam­mar från Gud:

Och han talar inte av egen drift nej, – [det är] uppen­ba­rel­sens ord.5

Följakt­li­gen är Koranen och den siste pro­fe­tens sätt att leva (sun­nah) reli­gi­o­nens grun­der som defi­ni­e­rar varje del av vad det inne­bär att vara muslim.

Salah – bön

I alla tider har pro­fe­terna, och de som följt dem, i någon form för­rät­tat bön som en oskilj­ak­tig del av Guds reli­gion. Bönen är en väsent­lig del av islam. En mus­lim måste be fem gånger om dagen inom utsatta tider, vil­ket pro­fe­ten (må Guds frid och väl­sig­nel­ser vara över honom) har lärt ut. Syf­tet med bönen är inte att den skall vara en fysisk hand­ling, syf­tet är att den skall rena sjä­len. Gud säger om bönen:

Bönen avhål­ler [den bed­jande] från skam­lösa hand­lingar.6

Zakah – all­mosa

Inne­bör­den av ordet zakah är rening och till­växt. En vik­tig lära inom islam är att all­ting till­hör Gud och följakt­li­gen är vi påbjudna att tjäna och spen­dera våra till­gångar på sätt som Gud tillå­ter. Det gudom­ligt för­ord­nade all­mo­se­sy­ste­met är en av Guds rät­tig­he­ter. Det är var­ken en väl­gö­ren­het eller en skatt utan en skyl­dig­het ålagd mus­li­mer som har till­gångar utö­ver deras grund­läg­gande behov. Skill­na­den mel­lan all­mosa och skatt är såle­des att vi beta­lar all­mosa av egen fri vilja och att det är vi själva som ansva­rar för att rätt summa betalas.

All­mo­san utkrävs enbart om man har den lägsta sum­man som krävs, vil­ket vari­e­rar mel­lan olika for­mer av tillgångar.

All­mo­san renar oss från girig­het, själ­visk­het och kär­lek till vis­tel­sen i denna värld:

De som vär­jer sig för girig­he­tens [frestelser] – dem skall det gå väl i hän­der.7

Detta är ett per­fekt sätt för att möta fat­ti­gas behov utan att skapa svå­rig­he­ter för mer välbärgade.

Siyam – fasta

Gud har påbju­dit oss fas­tan på samma sätt som Han har påbju­dit tidi­gare natio­ner den:

Tro­ende! Det är en plikt för er att fasta, lik­som det var en plikt för dem som levde före er — kanske skall ni frukta Gud.8

Fas­tan – som inne­bär avhåll­sam­het från mat, dryck, intim sam­varo och för­bjudna vanor som exem­pel­vis rök­ning – pågår under dagens ljusa tim­mar i måna­den rama­dan. När detta görs till åtlyd­nad av Guds påbud lär fas­tan den tro­ende tåla­mod och själv­kon­troll sam­ti­digt som den påmin­ner om ansva­ret gente­mot de som inte kan för­sörja sig eller är utsatta för för­tryck. Under fas­te­må­na­den skall alla for­mer av gott bete­ende och goda hand­lingar öka sam­ti­digt som den tro­ende ägnar nat­ten åt dyr­kan. Fas­tan är inte en full­stän­dig reträtt från detta liv utan sna­rare ett komplement.

Hajj – vall­färd

Vall­fär­den är den årliga resan till Mecka som är en skyl­dig­het att utföra en gång i livet för den som har fysisk och eko­no­misk möj­lig­het. Gud säger:

Den för­med­lar klara bud­skap [och där finns] den plats där Abra­ham en gång stod; den som sti­ger in där är i trygg­het. Vall­fär­den till denna Hel­ge­dom är en plikt gente­mot Gud för var och en som har möj­lig­het att genom­föra den. Och den som för­ne­kar san­ningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behö­ver [någon eller något i] Sin ska­pelse.9

Icke desto mindre reser mus­li­mer från värl­dens alla hörn till Mecka varje år. Detta är en unik möj­lig­het för män­ni­skor ifrån olika kul­tu­rer att mötas som gäs­ter hos Gud. Vall­fär­den är ett uttryck för en ren tro och en full­stän­dig under­kas­telse inför Guds bud. Pil­gri­men utför vall­färds­ri­terna i syfte att få dessa hand­lingar accep­te­rade och där­med för­lå­tas för tidi­gare syn­der. Den som har full­bor­dat vall­fär­den kom­mer till­baka som en ny män­ni­ska med en renad själ och med väl­sig­nel­ser från Gud.

Käl­lor:
al-Jumah, Disco­ver Islam. www.islamhouse.com; Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius

Fot­no­ter:

  1. På ara­biska: ”Lā ilā­hah il’lal-lāh Muhammad Rasūl Allāh”. []
  2. Koranen 10:66 []
  3. Koranen 34:28 []
  4. Koranen 33:40 []
  5. Koranen 53:3 – 4 []
  6. Koranen 29:45 []
  7. Koranen 59:9 []
  8. Koranen 2:183 []
  9. Koranen 3:97 []
Läs mer:
När fas­tan får brytas
De flesta har trott på Gud
De har “öppnat Pan­do­ras ask”
Dela: