Ateism

Ateister må hävda att de inte erkänner Guds existens, men vissa kristna och samtliga muslimer menar likväl att även den mest hårdnackade ateisten innerst tror på Gud. Den medfödda, men försummade, medvetenheten om Gud kommer till ytan i en ateists medvetande endast vid stora kriser i livet, vilket kan illustreras med ett citat från det andra världskriget:

Det finns inga ateister i en skyttegrav.¹

Tveklöst finns det tidpunkter — kanske under en långvarig sjukdom, det till synes eviga ögonblicket vid ett våldsam och förnedrande rån eller sekunden före en nära förestående bilolycka — när alla människor inser hur svaga de är och att de inte själva styr ödet. Vem ber man om hjälp i en sådan situation om inte Universums Skapare? Desperata stunder som dessa borde påminna alla och envar, från den lärde inom religionen till den uttalade ateisten, om hur beroende vi är av något mycket större än oss själva. Något som är större i kunskap, makt, vilja, majestät och härlighet.

I sådana nödsituationer, när alla mänskliga ansträngningar har misslyckats och materiell existens inte längre kan komma till undsättning, vem ber vi då instinktivt om hjälp? Vid sådana prövningar ber människan Gud om hjälp och lovar att lita till Honom livet ut. Men hur många av dessa löften är det som hålls i efterhand?

Utan tvekan kommer den svåraste dagen att vara Domedagen, och det kommer att vara en stor olycka att endast då, för första gången, erkänna Guds existens. Den engelska poeten Elizabeth Barrett Browning talar med ett visst mått av ironi om nödlidande människors klagan i The Cry of the Human:

Och läppar säger “Gud är ömkansvärd,“
Vilka aldrig säger, “Gud vare lovad.”

En fundersam ateist full av skepsis, men rädd för möjligheten att Gud och domens dag existerar, kanske kan överväga “skeptikerns bön”:

“O Gud — om det finns en Gud,
Rädda min själ — om jag har en själ.“²

Hur kan något gå fel med en bön likt denna? Fortsätter ateisten att inte tro, kommer allt att vara som förr, men skulle han börja tro, har Thomas Jefferson haft följande att säga:

Om du anar att det finns en Gud, ett medvetande vars öga du agerar under, och att Han gillar dig, kommer det att bli ett stort extra incitament; för finns det ett liv efter detta, kommer hoppet om en lycklig existens att öka aptiten för att förtjäna det…³

Det kan sägas att om någon inte kan uppfatta bevisen för Guds existens i Hans magnifika skapelse, bör han se efter en andra gång. Som Francis Bacon har noterat:

Jag tror hellre på alla fabler i legenderna, på Talmud och alcoran (dvs. Koranen), än att det inte finns något bakom detta Universum.⁴

Han har vidare sagt:

Gud har aldrig åstadkommit mirakel för att övertyga om ateism, därför att även de enklaste saker som Han gör övertygar.⁴

Värt att begrunda är också det faktum att även de lägsta delarna av Guds skapelse, som kanske är enkla verk i Hans mening, är underverk i vår. Se till exempel till ett så litet djur som en spindel. Är det någon som verkligen tror att en sådan oerhört invecklad varelse utvecklats från en “ursoppa”? Bara ett av dessa små mirakel kan producera upp till sju olika sorters silke varav en del är tunna som ljusets våglängd men starkare än stål. Silket är av olika former, från elastiska och klibbiga trådar som används för snärjningar till de som inte fäster sig och som är till för att bygga nät. Spindeln kan, när helst den vill, inte bara tillverka sitt personliga val av dessa sju olika sorters silke, utan också reabsorbera, fördela och återvinna dess beståndsdelar. Och detta är bara en liten del av spindelns alla mirakel.

Likväl upphöjer människan sig till höjden av arrogans när en stunds eftertanke egentligen borde inklinera hjärtat mot ödmjukhet.

Ser vi en byggnad förstår vi att det finns en arkitekt och ser vi en skulptur inser vi att det finns en konstnär. Men ser vi till alla fantastiska aspekter av denna skapelse — från den komplexa balansen i atomens kärna till den yttre rymdens enorma vidder — övertygar detta oss om… ingenting? Omgiven av en värld av synkron komplexitet, kan vi inte ens montera en myggas vinge. Men likväl existerar universum i ett tillstånd av perfekt ordning som en produkt av slumpmässig kaos som till sist har inrättats i balanserad perfektion.

Vissa tror på slumpen, andra tror på en Skapare.

Källa:
Dr. Laurence B. Brown, The Concept of Agnosticism. www.islamreligion.com

Fotnoter: