Hur många skapare finns det?

Det kan omöjligen finnas fler än en skapare av detta välbalanserade Universum. Hade det funnits flera skapare, var och en med en egen vilja, hade det inte varit så enhetligt och balanserat som det nu är. Detta kallas för ett exklusionsargument, vilket filosofer i historien har diskuterat i detalj. I The Commentary on the Creed of at-Tahawi kan vi läsa:

Skulle det finnas två skapare och de vore oeniga, som om den ene skulle vilja flytta X medan den andre inte skulle vilja flytta det, eller om den ene skulle vilja gör Y till ett levande föremål medan den andre skulle vilja att det var livlöst, då kan det logiskt sett bara finnas tre möjligheter.
Den första är att bådas viljor utförs; den andra är att endast den enes vilja utförs; och den tredje är att ingen av deras viljor utförs.
Det första fallet ter sig omöjligt då det är en motsägelse. Det tredje fallet är också en omöjlighet då det innebär att ett föremål varken rör sig eller är stilla – och det är omöjligt. Detta skulle också betyda att ingen av dem kan utöva sin egen vilja, vilket inte skulle vara möjligt för en gudom. Och slutligen, om den enes vilja går igenom men inte den andres, då skulle denne förtjänas att kallas för Gud och den vars vilja inte går igenom skulle inte kunna anses vara Gud.¹

Således är premissen att det endast finns en unik Skapare och Upprätthållare av detta universum både människan medfödd och slutledbar genom logik. Islams lärde är så övertygade om detta uppenbara faktum att den skriftlärde Ibn ‘Uthaymīn har sagt att alla människor utom de mest arroganta och högfärdiga förstår och accepterar denna aspekt av den monoteistiska läran – att det endast finns en Skapare². Detta beror på att denna tro är så djupt rotad i människans natur. Hon inser att skapelsen måste ha en Skapare och hon inser likaså att Skapare är en³.

Den islamiska synen på Gud som den ende Skaparen och Upprätthållaren av detta världsalt summeras genom ett antal citat från Koranen:

Gud har allt i Sin makt.⁴

Hur skulle en son [ha fötts] åt Honom, himlarnas och jordens Skapare, när ingen ledsagerska har funnits vid Hans sida — Han som har skapat allt och har kunskap om allt. Detta är Gud, er Herre. Det finns ingen annan gud än Han, alltings Skapare. Tillbe Honom som har allt under sitt beskydd. Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se. Han är den Outgrundlige som genomskådar allt och är underrättad om allt.⁵

Har du inte sett hur några av dem som fick ta emot en del av uppenbarelsen, [när] de uppmanas att låta den gudomliga Skriften döma mellan dem i deras tvister, vänder sig bort — ja, de är [sådana] som går emot [sanning och rätt]. Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud, av fri vilja eller nödda och tvungna, och [så gör] deras skuggor morgon och afton.⁶

Källor:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.

Fotnoter:

Commentary on the Creed av at-Tahawi, s. 4 [↩]
Sharh Usūl al-Imān, Muhammad ibn ‘Uthaimin, s. 19, Fairfax, VA: Institute of Islamic and Arabic Sciences in America, 1410 A.H. [↩]
Kristna skiljer mellan Gud Fadern – Skaparen – och ”Sonen”. Med några ovanliga undantagsfall säger de flesta att ”Sonen” inte skapade Universum. Författaren till den skrift har även lärt sig från många före detta hinduer som konverterat till islam att också de har en föreställning om en högsta Gud och unik Skapare. [↩]
Koranen 2:20 [↩]
Koranen 6:101 – 103 [↩]
Koranen 13:15 [↩]