Meningen med livet

Människan är en av Guds skapelser men hon är inte gudomlig och Hon delar inga gudomliga egenskaper med Gud. Detta gäller alla människor. Det finns ingen som är Guds egentlige son eller dotter. Människan bör istället inse att hon inte ens är det mest storslagna som Gud har skapat. Gud säger:

Himlarnas och jordens skapelse är något vida större än skapelsen av människan, men de flesta människor inser inte [att det förhåller sig så].¹

Människan borde känna ödmjukhet när hon reflekterar över hur liten hon är i Guds väldiga skapelse. Gud har likväl välsignat henne rikligt och givit henne förmåner långt över andra delar av skapelsen. I Koranen kan vi läsa:

Vi har sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat.²

Människan har två val

Ända sedan den första människan skapades har det funnits två möjligheter. När Adam skapades fick änglarna i order att nedfalla inför honom. Dessa änglar är andliga krafter som alltid står redo vid människans sida närhelst hon vill göra något gott. Samtidigt finns också djävulen³ som har svurit att vara människans fiende och att vilseleda så många människor som möjligt.

På så sätt finns det två möjligheter.

Människan kan nå det högsta av det högsta men också det lägsta av det lägsta. Dessa båda vägar beskrivs i Koranen:

Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skapnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände!⁴

På dem som [trots detta] framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, väntar helvetets eld, och där skall de förbli till evig tid; de är de uslaste av alla skapade varelser. Men de som tror och lever ett rättskaffens liv, de är de bästa av alla skapade varelser.⁵

I dessa verser framkommer att vad som krävs är tro och handling. Det är genom en korrekt tro och ett rättfärdigt handlande som man fyller detta liv med ett syfte och uppnår människans högsta potential. Gud beskriver syftet med skapelsen:

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.⁶

Endast den högmodige kan neka till att vara Skaparens tjänare

Även om det finns de som inte attraheras av detta mål är syftet med detta liv likväl att dyrka Gud och uppnå Hans välbehag. Många tycks tro att de kan uppnå något än högre på egen hand även om så inte fallet. Gud har beskrivit den ädlaste delen av skapelsen som Hans tjänare och visat att det inte finns något bättre sätt att leva på än genom att vara Hans sanna tjänare. Detta är den främsta lovprisan som Gud har tillägnat någon del av skapelsen. Om änglarna har Gud sagt:

Honom som allt och alla i himlarna och på jorden tillhör! De som står nära Honom håller sig inte för goda att tjäna Honom och de förtröttas inte. De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hängivelse].⁷

Kristus har inte hållit sig för god att vara Guds tjänare, inte heller änglarna som har sin plats i Hans närhet. [På den Yttersta dagen] skall Han inför Sig samla dem vars högmod hindrade dem att tjäna Gud.⁸

Endast den högmodige kan neka till att vara den store Skaparens tjänare.

Profeten Muhammad (över honom vare Guds frid och välsignelser) har sagt:

Höj mig inte till skyarna som de kristna upphöjde Jesus, Marias son. Jag är Hans tjänare så säg: ”Guds tjänare och sändebud.”⁹

Att vara Guds sanna tjänare är det yttersta målet. Inget mål kan vara högre. Detta är det enda mål som kan ge själen sann tröst, vilket för varje människa innerst inne är uppenbart. Desto närmare man kommer detta mål, desto lyckligare blir man, vilket under resans gång också ökar den heder som man känner när man underkastar sig själv inför den Ende Sanne Guden. När människan väl inser detta bör hon anstränga sig till sitt yttersta för att uppnå denna högsta potential.

Ett tydligt mål i livet

När människan kommer till insikt om att hon bara har ett tydligt mål får det en djupgående inverkan över hennes själ. Hon behöver inte längre jaga olika mål i detta liv utan att lyckas uppnå något bestående. Hennes energi behöver inte tömmas för att nå en myriad olika mål. När hon enbart har ett mål kan hon lätt känna om hon närmar sig detta mål eller ej och då lägga all sin energi just på det. Hon kan vara förvissad om vilket hennes mål är och vilken väg hon skall välja för att nå det. Därav finns det ingen anledning till att tvivla eller låta sig förvirras. I takt med att man närmar sig detta yttersta mål kommer man att uppleva sann lycka.

Gud har beskrivit den som längtar efter och söker en sann dyrkan av Honom, i motsats till den som söker andra mål:

Gud framställer [denna] liknelse: [Här är två män] — den ene har flera herrar som tvistar sinsemellan, och den andre beror av en enda herre. Är deras villkor jämförbara? [Nej] — Gud ske lov! — men de flesta [människor] inser inte detta.¹⁰

Även om detta är människans yttersta mål är Gud Själv inte i behov av vår dyrkan:

Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.¹¹

Och Moses sade: “Om ni — och alla på denna jord — förnekar [Honom, skall ni tänka på att] Gud är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.“¹²

Vem har då den verkliga nyttan av denna dyrkan? När människan väljer att dyrka är hon den som har nytta när hennes själ renas och hjärta får ro, och viktigast av allt, får en relation med hennes Skapare. Gud påminner henne om detta på flera platser i Koranen:

Och den som strävar och kämpar [med Gud för ögonen] strävar och kämpar för sitt eget bästa; Gud är Sig själv nog och har inte behov av [någon eller något i] Sin skapelse.¹³

Vi skänkte Luqman visdom [och gav honom denna förmaning:] “Var tacksam mot Gud [för Hans välgärningar]. Den tacksamme har själv gott av sin tacksamhet men den otacksamme [skall veta att] Gud är Sig själv nog och [att] allt lov och pris tillkommer Honom.“¹⁴

Den som låter sig vägledas, vägleds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem].¹⁵

Källa:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.

Fotnoter:

Koranen 40:57 [↩]
Koranen 17:70 [↩]
Djävulen var enligt islamisk tro inte en fallen ängel. Änglar kan aldrig ”falla” eller bli lika djävulen. Detta motsätter sig änglarnas natur. Djävulen kommer istället från släktet jinn. [↩]
Koranen 95:4 – 6 [↩]
Koranen 98:6 – 7 [↩]
Koranen 51:56 [↩]
Koranen 21:19 – 20 [↩]
Koranen 4:172 [↩]
al-Bukhari [↩]
Koranen 39:29 [↩]
Koranen 3:97 [↩]
Koranen 14:8 [↩]
Koranen 29:6 [↩]
Koranen 31:12 [↩]
Koranen 17:15 [↩]