Somliga har menat att människan har tillkommit av en slump utan en Skapare. Ledande existentialister som Jean-Paul Sartre (1905 – 1980) och Albert Camus (1913 – 1960) lärde det absurda och meningslösa i livet och varje handlande, vilket är en åsikt som Nobel-pristagaren (1976) Jacques Monod också har lagt fram:
Människan vet i slutändan att hon är ensam i detta likgiltiga och oändliga universum i vilket hon har uppstått av en slump. Hon vet, likt en guppyfisk, att hon är en marginell företeelse i det universum som hon lever i. Ett universum dövt inför hennes musik och likgiltigt inför hennes förhoppningar, lidanden och brott.1
Steven Weinberg (1933), även han Nobel-pristagare, har sagt:
Desto mer vi lär oss om universum, desto mer meningslöst och förbryllande ter det sig för oss.2
Dessa tankegångar motsäger sig definitivt islams syn på livets mening.
Hur har då denna livsåskådning påverkat människan?
Den franske författaren Victor Hugo (1802 – 1885) var uppenbarligen inte muslim, men man behöver inte vara muslim för att inse den materialistiska livssynens onda inverkan med vilken det inte finns något syfte, inget Nästkommande eller möte med Skaparen. Hugo kunde därmed beskriva resultatet av denna materialistiska doktrin när han skrev:
Människans benägenhet att begränsa alla betraktelser av detta liv är katastrofal. Genom att övertyga människan om att det materiella liv som hon lever på denna jord är den högsta formen av existens, och att det inte finns en fortsättning efter döden, kommer problem i detta liv att torna upp sig som än större, till ett än högre pris. Följaktligen blir tanken om ett liv efter detta en omöjlighet; och smärta, en gudomlig lag som leder till perfektion, vänds till en lag av förtvivlan som leder till Helvetet. Detsamma gäller andra världsliga förehavanden. Vad som gör bördan i detta liv lätt, och människan stark, tolerant, resonabel, tålmodig, modig men samtidigt modest och värdig frihet är vad som alltid ser ut till att vara ett perfekt, evigt liv vars ljus skimrar genom det jordiska livets mörker… Var mans plikt är att vända ansiktet mot himlen och själen mot det Nästkommande i vilket sann rättvisa grundas och varje människa döms efter dennes handlingar.3
Källor:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com;
Fotnoter:
- Winning the Modern World for Islam, Abdessalam Yassine, s. 74, Iowa City, IA: Justice and Spirituality Publishing, Inc., 2000 [↩]
- Yassine, s. 75. [↩]
- Tabbarah, s. 68. [↩]
