Med en avslappnad inställning följer en fertil grund för denna medfödda inre natur att frodas i. En avslappnad inställning ger människan utrymme för eget handlande, så länge inte islams diktat överträds eller andra människors rättigheter kränks.

Alla människor delar en gemensam värdegrund som islam definierar och perfektionerar. Islam har inte kommit för att beröva människan på hennes medfödda moraliska värderingar, utan snarare är islam den religion som bekräftar och förfinar dem.

Profeten Muhammed (fred vare med honom) berättade vid ett tillfälle för hans följeslagare om ett förbund som araberna hade ingått och som hade inneburit fred mellan de olika klanerna. Han sade att om han hade bjudits in till att underteckna ett sådant avtal, hade han gjort så. Det var ett fördrag som förde samman de olika folken runt en gemensam sak, som tillvaratog deras rättigheter samt värdighet och som innebar slutet på den endemiska krigföring som kostat så många liv. Även om fördraget ägde rum före islam var det likväl i enlighet med alla människors inre samvete. Vi vet alla hur viktigt det är att kunna lära av varandra för att därigenom kunna utvecklas, och vi är alla överens om att både Gud och människan avskyr hat och konflikt.

En mild och flexibel syn på religiösa frågor ger människan goda framtidsutsikter och hon kan på så sätt utöva tron på ett uppriktigt sätt i enlighet med den inre natur som Gud har skapat henne med. På detta sätt blir religionen inte en börda, vilket Gud heller inte har avsett den att vara.

En gång kom en ökenbo till profeten (fred vare med honom) för att klaga över att Mu‘adh drog ut på bönen. Profeten (fred vare med honom) frågade: “Vad säger du i bönen?”

Han svarade: När jag säger tashahhud¹, säger jag: “O Gud! Jag ber Dig om Paradiset och söker skydd hos Dig från Elden.” Jag är dock inte bra på att ‘surra’ som du och Mu‘adh är.

Profeten (fred vare med honom) sade till honom: “Det är i princip dessa saker som vi ‘surrar’ om.“²

Vi kan se att profeten (fred vare med honom) inte bad mannen att memorera vad som skulle vara svårt får honom att komma ihåg. Istället tog han hänsyn till mannens förmåga utan att förhöra honom om hans avsikter. Kanske var han gammal, eller hade han svagt minne, eller hade han haft en svår uppväxt.

Ordet som mannen använde för att beskriva Mu‘adhs och Muhammeds bön var inte de mest smickrande och kunde lätt ha uppfattats som förolämpande. Profeten (fred vare med honom) tog dock inte illa upp utan accepterade mannens grovhuggna språk: “Jag är inte bra på att ‘surra’ som du och Mu‘adh är.” Och svarade försiktigt: “Det är i princip dessa saker som vi Drone om.” Med detta svar tröstade han mannen och försäkrade honom om att de enkla ord som han använde i sin bön i grund och botten var samma som Mu‘adh använde — även om Mu‘adh kanske använde ord som ökenbon inte skulle ha förstått.

I själva verket var mannens bön samma bön som alla profeter har bett — en bön om Paradiset och undsättning från Helvetet.

Och Vi bönhörde honom och skänkte honom [sonen] Johannes — Vi gjorde nämligen hans hustru fruktsam. — De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.³

En lättsam natur bör utgöra grunden för hur vi beter oss och interagerar med andra människor. Vår inre följsamma natur och religiösa medvetenhet är bättre än påtvingade svårigheter i religionen. Genom att följa denna natur undviker man att vara alltför pretentiös eller att visa sig skrytsam.

Vi finner att de flesta av de som sysselsätter sig med hårklyverier inte bidrar med någon nytta. De är människor som slåss om innehavet av en torr brunn eller som klättrar uppför en hägring. De lever inte i verkligheten utan riktar all uppmärksamhet mot ytliga tvister. De är de sista som gör andra människor nytta, men de första att kritisera och klaga. Detta är verkligen klandervärt!

Källor:
Shaykh Salman al-Oadah (2008), An Easygoing Approach to Faith. www.islamtoday.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.

Fotnoter:

1. Tashahhud är ett speciellt moment i den vanliga bönen som förrättas fem gånger per dag.
2. Sunan Abu Dawud #22 och Musnad Ahmad #15333
3. Sûrah al-Anbiya’: 90

Det finns inga ateister i en skyttegrav.¹

Tveklöst finns det tidpunkter — kanske under en långvarig sjukdom, det till synes eviga ögonblicket vid ett våldsam och förnedrande rån eller sekunden före en nära förestående bilolycka — när alla människor inser hur svaga de är och att de inte själva styr ödet. Vem ber man om hjälp i en sådan situation om inte Universums Skapare? Desperata stunder som dessa borde påminna alla och envar, från den lärde inom religionen till den uttalade ateisten, om hur beroende vi är av något mycket större än oss själva. Något som är större i kunskap, makt, vilja, majestät och härlighet.

I sådana nödsituationer, när alla mänskliga ansträngningar har misslyckats och materiell existens inte längre kan komma till undsättning, vem ber vi då instinktivt om hjälp? Vid sådana prövningar ber människan Gud om hjälp och lovar att lita till Honom livet ut. Men hur många av dessa löften är det som hålls i efterhand?

Utan tvekan kommer den svåraste dagen att vara Domedagen, och det kommer att vara en stor olycka att endast då, för första gången, erkänna Guds existens. Den engelska poeten Elizabeth Barrett Browning talar med ett visst mått av ironi om nödlidande människors klagan i The Cry of the Human:

Och läppar säger “Gud är ömkansvärd,“
Vilka aldrig säger, “Gud vare lovad.”

En fundersam ateist full av skepsis, men rädd för möjligheten att Gud och domens dag existerar, kanske kan överväga “skeptikerns bön”:

“O Gud — om det finns en Gud,
Rädda min själ — om jag har en själ.“²

Hur kan något gå fel med en bön likt denna? Fortsätter ateisten att inte tro, kommer allt att vara som förr, men skulle han börja tro, har Thomas Jefferson haft följande att säga:

Om du anar att det finns en Gud, ett medvetande vars öga du agerar under, och att Han gillar dig, kommer det att bli ett stort extra incitament; för finns det ett liv efter detta, kommer hoppet om en lycklig existens att öka aptiten för att förtjäna det…³

Det kan sägas att om någon inte kan uppfatta bevisen för Guds existens i Hans magnifika skapelse, bör han se efter en andra gång. Som Francis Bacon har noterat:

Jag tror hellre på alla fabler i legenderna, på Talmud och alcoran (dvs. Koranen), än att det inte finns något bakom detta Universum.⁴

Han har vidare sagt:

Gud har aldrig åstadkommit mirakel för att övertyga om ateism, därför att även de enklaste saker som Han gör övertygar.⁴

Värt att begrunda är också det faktum att även de lägsta delarna av Guds skapelse, som kanske är enkla verk i Hans mening, är underverk i vår. Se till exempel till ett så litet djur som en spindel. Är det någon som verkligen tror att en sådan oerhört invecklad varelse utvecklats från en “ursoppa”? Bara ett av dessa små mirakel kan producera upp till sju olika sorters silke varav en del är tunna som ljusets våglängd men starkare än stål. Silket är av olika former, från elastiska och klibbiga trådar som används för snärjningar till de som inte fäster sig och som är till för att bygga nät. Spindeln kan, när helst den vill, inte bara tillverka sitt personliga val av dessa sju olika sorters silke, utan också reabsorbera, fördela och återvinna dess beståndsdelar. Och detta är bara en liten del av spindelns alla mirakel.

Likväl upphöjer människan sig till höjden av arrogans när en stunds eftertanke egentligen borde inklinera hjärtat mot ödmjukhet.

Ser vi en byggnad förstår vi att det finns en arkitekt och ser vi en skulptur inser vi att det finns en konstnär. Men ser vi till alla fantastiska aspekter av denna skapelse — från den komplexa balansen i atomens kärna till den yttre rymdens enorma vidder — övertygar detta oss om… ingenting? Omgiven av en värld av synkron komplexitet, kan vi inte ens montera en myggas vinge. Men likväl existerar universum i ett tillstånd av perfekt ordning som en produkt av slumpmässig kaos som till sist har inrättats i balanserad perfektion.

Vissa tror på slumpen, andra tror på en Skapare.

Källa:
Dr. Laurence B. Brown, The Concept of Agnosticism. www.islamreligion.com

Fotnoter:

1. NY Times. 13 april 1944. Cummings: Predikan på Bataan, Filippinerna.
2. Renan, Joseph E. Bön en skeptiker.
3. Parke, David B. s. 67.
4. Bacon, Francis. Ateism. S. 16.

Även om man enbart studerar ett fåtal av dessa miljontals känsliga system är det tillräckligt för att visa att den värld vi lever i är speciellt utformad för oss.

Ett av de viktigaste systemen är den atmosfär som omsluter jorden, då atmosfären har just den sammansättning av gaser som krävs för att både människor och djur skall överleva.

Syre, en gas som är livsavgörande för alla levande varelser, hjälper till att förbränna mat och omvandla den till energi i våra kroppar. Om den mängd syre som finns i atmosfären skulle vara högre än 21% skulle kroppens celler snart ta stor skada. Jordens vegetation och de kolvätemolekyler som behövs för att liv skall kunna existera skulle också snabbt förstöras. Om andelen var mindre, skulle det ge oss andningssvårigheter, och maten vi äter skulle inte omvandlas till energi. Därför är 21% syre den mest idealiska kvantiteten för liv.

Men det finns fler gaser än syre. Kväve och koldioxid är också en del av den perfekta balans som levande organismer behöver. Den andel kväve som finns i atmosfären är exakt den mängd som krävs för att balansera syrets skadliga och förbrännande effekter. Förhållandet är likaså exakt det som krävs för fotosyntes, vilket är avgörande för livets energiförsörjning på jorden. Dessutom är mängden koldioxid den mest lämpliga för att hålla yttemperaturen stabil på jorden och för att förhindra värmeförlust nattetid. Denna gas, som utgör 1% av atmosfären, täcker jorden och hindrar förlust av värme till rymden. Om mängden var större, skulle temperaturen stiga och orsaka klimatinstabilitet och utgöra ett allvarligt hot mot alla levande varelser. Men mängden håller sig konstant i detta perfekta system.

Den vegetation som täcker jorden omvandlar koldioxid till syre och producerar på så sätt 190 miljarder ton syre varje dag. Andelen övriga gaser ligger alltid på samma nivå jorden över och på detta sätt upprätthålls allt liv.

Utöver den sammansättning av gaser som behövs för att liv skall kunna existera finns även mekanismer som behövs för att bevara och upprätthålla denna perfekta ordning. Enbart en liten rubbning av denna balans, även om det enbart vore för ett kort ögonblicklig, skulle innebära den totala förstörelsen av allt liv. Detta har dock aldrig inträffat. Hur dessa gaser bildas i atmosfären i just den mängd som människan behöver och det ständiga bevarandet av dessa nyckeltal tyder på ett det finns en plan bakom denna skapelse.

Jorden har likaså en perfekt storlek för att atmosfären skall kunna existera. Vore jordens massa bara lite mindre skulle dess gravitationskraft vara otillräcklig och atmosfären skulle spridas ut i rymden. Om dess massa vore enbart lite större skulle gravitationskraften bli alltför stor och jorden skulle absorbera atmosfärens gaser. Antalet förutsättningar som krävs för att en atmosfär skall bildas likt den vi lever under är ofantligt många.

Inrättandet av dessa proportioner och den balans som vi ser i skyn nämns i Koranen:

Han har rest himlens valv och fastställt [alltings] mått.¹

De flesta människor är inte medvetna om den känsliga balans av gassammansättningar som atmosfären består av, avståndet till solen eller planeternas rörelse. De vet inte hur stor betydelse denna balans har i deras egna liv. Enbart en liten avvikelse i denna väl avvägda komposition skulle göra det mycket svårt för människan att leva på denna jord.

Här följer några exempel på dessa balanser:

Hade gravitationen varit starkare hade atmosfären behållit för mycket ammoniak och metangas, vilket hade gjort liv omöjligt. Hade den varit svagare hade jordens atmosfär förlorat för mycket vatten, och även då hade liv varit omöjligt.

Jordskorpans tjocklek är också en viktig komponent. Hade jordskorpan varit tjockare hade alltför mycket syre överförts från atmosfären till jordskorpan vilket hade fått allvarliga effekter på människans liv. På motsatta sätt, om jordskorpan vore tunnare, hade den vulkaniska aktiviteten varit för stor för att tillåta liv på jorden.

En annan balans som är avgörande för mänskligt liv är den mängd ozon som finns i atmosfären. Hade det funnits mer ozon hade yttemperaturen blivit för hög och hade det funnits mindre hade yttemperaturen blivit för låg.

Avsaknaden av ett enda nyckeltal skulle innebära slutet för allt liv på jorden. Men Gud har skapat universum med oändlig vishet och makt och utformat jorden särskilt för att människan skall kunna leva på den. Trots detta lever de flesta människor i total okunnighet om dessa händelser. Gud påminner människan i Koranen:

Han låter natten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i natten. Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]: var och en löper sitt [kretslopp] till en fastställd tidpunkt. Detta är Gud, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal!²

Det är tillräckligt att studera alla miljontals döda planeter i rymden för att förstå att den känsliga balans som behövs för liv på jorden inte är ett resultat av slumpmässiga sammanträffanden. Nödvändiga förutsättningar för liv är alltför komplicerade för att ha bildats slumpmässigt “på egen hand”, och dessa villkor är särskilt skapade för att liv skall existera.

De viktiga komponenterna i denna skapelse som vi kortfattat har beskrivit är endast ett fåtal av de miljontals intrikata och sammanlänkade beståndsdelar som krävs för att liv på denna jord skall vara möjligt.

Att undersöka enbart en del av denna balans och harmoni är tillräckligt för att förstå Guds allsmäktighet och att varje del av universum är skapad med en bakomliggande plan. Det råder inga tvivel om att en människa inte skulle kunna konstruera en sådan fantastisk ordning och harmoni. Inte heller är komponenterna av denna ordning — atomer, molekyler eller gaser — i stånd att upprätta en så välbalanserad ordning själva. Detta beror på att sammansättningen av denna väldiga skapelse endast kan genomföras av den som har visdom, kunskap och makt. Det upphöjda väsen som beordrar, planerar och balanserar universum för att kunna hysa liv på en planet som jorden är Gud, som är oändligt vis och har all kunskap och makt.

Koranen berättar att de människor som kan inse detta är de människor som använder sitt förstånd:

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd; de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse [ber med dessa ord]: “Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din härlighet! Förskona oss från Eldens straff!³

Källa:
The Earth, A Living Planet. www.islamreligion.com

Fotnoter:

1. Koranen 55:7
2. Koranen 35:13
3. Koranen 3:190–191

Agnosticism är inte en religion utan en metod vars kärna utgörs av en strikt tillämpning av en enda princip… Den positiva aspekten av principen kan uttryckas i fråga om intellekt; följ ditt förnuft så långt det tar dig utan att ta hänsyn till något annat. Och i en negativ form; att inte låta slutsatser ses som definitiva om de inte går att bevisa.²

Huxley tycks inte ha avsett en uppsättning religiösa trossatser, utan vad som avsågs var snarare ett rationellt förhållningssätt till all kunskap, inklusive religion. Ordet “agnosticism” har därefter blivit ett av de mest felanvända begreppen inom metafysik.

Vid skilda tillfällen har denna term tillskrivits en mängd olika individer och grupper. Ett exempel är de uppriktiga sökare som inte funnit sanningen i religionerna som de kommit i kontakt med. Och ett annat exempel är den religiöst omotiverade personen som använder termen för att ursäkta ett personligt ointresse och på så sätt legitimera en flykt ifrån ansvaret att utröna vilken religion som är den sanna.

Den moderna definitionen av “agnostiker”, som återfinns i Oxford Dictionary of Current English, är inte strikt trogen vad Huxley avsåg, även om den representerar den i dag vanligaste förståelsen och användningen av ordet, nämligen att en agnostiker är “en person som tror att Guds existens inte går att bevisa.“³ Genom denna definition kan ett agnostiskt synsätt gentemot Gud även tillämpas på hypotetiska entiteter som gravitation, entropi, den absoluta nollpunkten, svarta hål, telepati, huvudvärk, hunger, sexlust och själen — entiteter som inte kan ses med blotta ögat eller hållas med handen, men som ändå tycks vara verkliga. Att inte kunna se eller hålla en sak är inte nödvändigtvis ett bevis för att den inte existerar; vilket den troende hävdar är fallet i fråga om Guds existens, medan agnostikern försvarar rätten till dennes tro, så länge denne inte tycker sig se några bevis.

Inom parentes kan det tilläggas att den filosofi som menar att ingenting kan bevisas absolut verkar ha sitt ursprung i Pyrrho från Elis som var en grekisk rättsfilosof hos Alexander den store och allmänt känd som “skepticismens fader.” Trots att en viss skepticism är hälsosam är den extrema hållning som Pyrrho från Elis antog dock problematisk eftersom en pyrrhonist leder “den som är skeptisk mot skepticism” (dvs. en normalt tänkande människa) till att fråga: “Ni säger att ingenting kan bevisas med säkerhet… så hur kan ni vara säkra på det?”

Baserat på sunt förnuft och egna upplevelser accepterar majoriteten av människor de teorier som verkar vara mest rimliga, oberoende av om de kan bevisas i absolut mening eller ej. Följaktligen accepterar vi de teorier som rör gravitation, entropi, den absoluta nollpunkten, svarta hål och hunger av den anledning att de ter sig rimliga. Enligt de människor med en religiös tro bör vi om vi reflekterar över de tecken vi finner i Universum också kunna acceptera att det finns ett högre väsen som har skapat detta världsallt, nämligen Gud.

Källa:
Omarbetad version av: Dr. Laurence B. Brown, The Concept of Agnosticism. www.islamreligion.com. 2007

Fotnoter:

1. Meagher, Paul Kevin et al. Vol. 1, s. 77.
2. Huxley, Thomas Henry. Agnosticism. 1889.
3. Thompson, Della. s. 16.

Oavsett vad muslimska kvinnor gör eller säger för att övertyga världen om motsatsen har ord som slöja, burqa, polygami och sharia inte gjort något annat än att övertyga om att islam förtrycker kvinnan. Även välutbildade och vältaliga kvinnor som bär slöja kan göra lite för att skingra myterna. Kvinnor som däremot visar deras kroppar och når framgång i denna värld hyllas. Men om en kvinna bär slöja, täcker håret eller sätter sin religion ovan världsliga sysslor ses hon genast som förtryckt. Man undrar om detta är fallet även för kvinnor av andra religiösa övertygelser eller gäller detta enbart islam?

Det mest uppenbara tecknet för en muslimsk kvinnas tro är slöjan, samtidigt som det också är det plagg som leder folk till att tro att islam förtrycker henne. Även om de islamiskt lärde är eniga om att slöja och modest klädsel är en skyldighet, är valet mellan att täcka eller inte täcka sig ett frivilligt val för majoriteten av de muslimska kvinnorna världen över. Kvinnor som väljer att bära slöja ser det som en rättighet, inte en börda; och många beskriver slöjan som en befrielse ifrån kravet att uppfylla orealistiska stereotyper dikterade av media.

Vad säger muslimska kvinnor då om sig själva på tal om förtryck? År 2005 visade Gallup-undersökningen¹ Vad kvinnor vill ha: Att lyssna till de muslimska kvinnornas röster att en majoritet av de tillfrågade, i företrädelsevis muslimska länder, främst förbittrades över:

• bristen på enighet mellan muslimska länder,
• våldsextremism och
• politisk samt ekonomisk korruption.

Slöjan, eller andra plagg som täcker ansiktet och kroppen och som ofta beskrivs som verktyg för förtryck, nämndes inte. Rapporten drog slutsatsen:

“… de flesta kvinnor i den muslimska världen är väl medvetna om att de har samma möjligheter och förtjänar samma grundläggande rättigheter som män. Majoriteten av kvinnorna i de undersökta åtta länderna säger att de tror att kvinnan kan göra egna val, arbeta med jobb som hon är kvalificerad för och tjänstgöra på högsta nivå.”

Islam stärkte kvinnans ställning när hon inte längre sågs som ett lösöre att överföra från far till make. De blev lika mycket värda som män, med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Tyvärr faller muslimska kvinnor ofta offer för kulturella avvikelser som inte hör hemma i islam. Mäktiga personer och grupper påstår sig vara muslimer utan att praktisera islams sanna principer. Närhelst media avslöjar historier om hedersmord, könsstympning, tvångsäktenskap, straff av våldtäktsoffer, kvinnor bundna till deras hem eller kvinnor som nekas utbildning är det egentligen män och kvinnor som är okunniga om kvinnans ställning i islam som avslöjas.

Troende! Det är inte tillåtet för er att ärva [andras] hustrur mot deras vilja; och ni får inte utsätta [era hustrur] för hård behandling för att [förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna] återta något av vad ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanständiga handlingar. Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er].²

Islam kräver att kvinnor ska behandlas med respekt, heder och rättvisa. Islam fördömer förtryck av alla slag. I islam är kvinnor, liksom män, beordrade till att tro på Gud och att dyrka Honom. Kvinnor är likvärdiga män i form av belöning i Nästa Liv.

“Men den som gör gott och har tron — man eller kvinna — skall stiga in i paradiset och de skall inte lida ens så mycken orätt som [kunde fylla] skåran i en dadelkärna. “³

Enligt islam har kvinnan rätt att äga egendom och då styra över sina tillgångar för att exempelvis handla och ge till välgörenhet. Ingen kan nyttja kvinnas egendom utan hennes medgivande. Islam gav kvinnan en formell arvsrätt. Kvinnan har rätt till utbildning då tillägnande av kunskap är en skyldighet för alla muslimer, män som kvinnor.

Muslimska kvinnor har rätt att acceptera eller avvisa frierier, och gifta kvinnor är helt fria från skyldigheten att försörja familjen. Gifta kvinnor som arbetar har möjlighet att bidra för att täcka hushållets utgifter om de så finner lämpligt. Kvinnor har också rätt att söka skilsmässa om det blir nödvändigt.

Profeten Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över honom, har sagt: “En tidigare gift kvinna bör inte giftas bort, utom efter att hon tillfrågats, och en oskuld bör inte giftas bort utan hennes tillstånd.” Folket frågade: “O Guds sändebud! Hur kan vi veta om hon tillåter?” Han sade: “Hennes tystnad [visar hennes tillåtelse].“⁴

En kvinna gavs av hennes far i äktenskap efter att hon varit gift och hon ogillade äktenskapet. Hon gick då till Guds sändebud som förklarade äktenskapet ogiltigt.⁵

Islam förklarar att kvinnor förtjänar respekt och att de inte skall behöva lida av förtryck. Kvinnor har rätt till ett anständigt liv, utan att behöva möta aggression eller dålig behandling av något slag. De har rätt att leva ett njutningsfullt liv inom islams gränser. Ingen har rätt att nedvärdera en kvinna då islams sanna läror förklara att hennes position skall upphöjas.

Tyvärr är det dock sant att vissa muslimska kvinnor förtrycks, på samma sätt som det finns kvinnor som behandlas illa av män tillhörande andra religiösa övertygelser och etniciteter. Det är också möjligt att säga att vissa regeringar förtrycker kvinnor eller att muslimska män i vissa länder tycker att det är acceptabelt att misshandla kvinnor, men det är inte rätt att säga att islam förtrycker kvinnan för om kvinnor fick de rättigheter som Gud givit dem skulle det förtryck vi idag ser snabbt falla i glömska.

Profeten Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över honom, har sagt: “Blott en ädel man behandlar kvinnor på ett hedersamt sätt. Och ingen annan än en simpel [man] behandlar kvinnor skamligt.“⁶

Källa:
Aisha Stacey, Does Islam Oppress Women? www.islamreligion.com. 2010

Fotnoter:

1. Gallup Organization, Princeton, USA.
2. Koranen 4:19
3. Koranen 4:124
4. Sahih al-Bukhari
5. Ibid.
6. at-Tirmidhi

Människan är en av Guds skapelser men hon är inte gudomlig och Hon delar inga gudomliga egenskaper med Gud. Detta gäller alla människor. Det finns ingen som är Guds egentlige son eller dotter. Människan bör istället inse att hon inte ens är det mest storslagna som Gud har skapat. Gud säger:

Himlarnas och jordens skapelse är något vida större än skapelsen av människan, men de flesta människor inser inte [att det förhåller sig så].¹

Människan borde känna ödmjukhet när hon reflekterar över hur liten hon är i Guds väldiga skapelse. Gud har likväl välsignat henne rikligt och givit henne förmåner långt över andra delar av skapelsen. I Koranen kan vi läsa:

Vi har sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat.²

Människan har två val

Ända sedan den första människan skapades har det funnits två möjligheter. När Adam skapades fick änglarna i order att nedfalla inför honom. Dessa änglar är andliga krafter som alltid står redo vid människans sida närhelst hon vill göra något gott. Samtidigt finns också djävulen³ som har svurit att vara människans fiende och att vilseleda så många människor som möjligt.

På så sätt finns det två möjligheter.

Människan kan nå det högsta av det högsta men också det lägsta av det lägsta. Dessa båda vägar beskrivs i Koranen:

Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skapnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände!⁴

På dem som [trots detta] framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, väntar helvetets eld, och där skall de förbli till evig tid; de är de uslaste av alla skapade varelser. Men de som tror och lever ett rättskaffens liv, de är de bästa av alla skapade varelser.⁵

I dessa verser framkommer att vad som krävs är tro och handling. Det är genom en korrekt tro och ett rättfärdigt handlande som man fyller detta liv med ett syfte och uppnår människans högsta potential. Gud beskriver syftet med skapelsen:

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.⁶

Endast den högmodige kan neka till att vara Skaparens tjänare

Även om det finns de som inte attraheras av detta mål är syftet med detta liv likväl att dyrka Gud och uppnå Hans välbehag. Många tycks tro att de kan uppnå något än högre på egen hand även om så inte fallet. Gud har beskrivit den ädlaste delen av skapelsen som Hans tjänare och visat att det inte finns något bättre sätt att leva på än genom att vara Hans sanna tjänare. Detta är den främsta lovprisan som Gud har tillägnat någon del av skapelsen. Om änglarna har Gud sagt:

Honom som allt och alla i himlarna och på jorden tillhör! De som står nära Honom håller sig inte för goda att tjäna Honom och de förtröttas inte. De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hängivelse].⁷

Kristus har inte hållit sig för god att vara Guds tjänare, inte heller änglarna som har sin plats i Hans närhet. [På den Yttersta dagen] skall Han inför Sig samla dem vars högmod hindrade dem att tjäna Gud.⁸

Endast den högmodige kan neka till att vara den store Skaparens tjänare.

Profeten Muhammad (över honom vare Guds frid och välsignelser) har sagt:

Höj mig inte till skyarna som de kristna upphöjde Jesus, Marias son. Jag är Hans tjänare så säg: ”Guds tjänare och sändebud.”⁹

Att vara Guds sanna tjänare är det yttersta målet. Inget mål kan vara högre. Detta är det enda mål som kan ge själen sann tröst, vilket för varje människa innerst inne är uppenbart. Desto närmare man kommer detta mål, desto lyckligare blir man, vilket under resans gång också ökar den heder som man känner när man underkastar sig själv inför den Ende Sanne Guden. När människan väl inser detta bör hon anstränga sig till sitt yttersta för att uppnå denna högsta potential.

Ett tydligt mål i livet

När människan kommer till insikt om att hon bara har ett tydligt mål får det en djupgående inverkan över hennes själ. Hon behöver inte längre jaga olika mål i detta liv utan att lyckas uppnå något bestående. Hennes energi behöver inte tömmas för att nå en myriad olika mål. När hon enbart har ett mål kan hon lätt känna om hon närmar sig detta mål eller ej och då lägga all sin energi just på det. Hon kan vara förvissad om vilket hennes mål är och vilken väg hon skall välja för att nå det. Därav finns det ingen anledning till att tvivla eller låta sig förvirras. I takt med att man närmar sig detta yttersta mål kommer man att uppleva sann lycka.

Gud har beskrivit den som längtar efter och söker en sann dyrkan av Honom, i motsats till den som söker andra mål:

Gud framställer [denna] liknelse: [Här är två män] — den ene har flera herrar som tvistar sinsemellan, och den andre beror av en enda herre. Är deras villkor jämförbara? [Nej] — Gud ske lov! — men de flesta [människor] inser inte detta.¹⁰

Även om detta är människans yttersta mål är Gud Själv inte i behov av vår dyrkan:

Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.¹¹

Och Moses sade: “Om ni — och alla på denna jord — förnekar [Honom, skall ni tänka på att] Gud är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.“¹²

Vem har då den verkliga nyttan av denna dyrkan? När människan väljer att dyrka är hon den som har nytta när hennes själ renas och hjärta får ro, och viktigast av allt, får en relation med hennes Skapare. Gud påminner henne om detta på flera platser i Koranen:

Och den som strävar och kämpar [med Gud för ögonen] strävar och kämpar för sitt eget bästa; Gud är Sig själv nog och har inte behov av [någon eller något i] Sin skapelse.¹³

Vi skänkte Luqman visdom [och gav honom denna förmaning:] “Var tacksam mot Gud [för Hans välgärningar]. Den tacksamme har själv gott av sin tacksamhet men den otacksamme [skall veta att] Gud är Sig själv nog och [att] allt lov och pris tillkommer Honom.“¹⁴

Den som låter sig vägledas, vägleds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem].¹⁵

Källa:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius.

Fotnoter:

1. Koranen 40:57
2. Koranen 17:70
3. Djävulen var enligt islamisk tro inte en fallen ängel. Änglar kan aldrig ”falla” eller bli lika djävulen. Detta motsätter sig änglarnas natur. Djävulen kommer istället från släktet jinn.
4. Koranen 95:4–6
5. Koranen 98:6–7
6. Koranen 51:56
7. Koranen 21:19–20
8. Koranen 4:172
9. al-Bukhari
10. Koranen 39:29
11. Koranen 3:97
12. Koranen 14:8
13. Koranen 29:6
14. Koranen 31:12
15. Koranen 17:15

Människan har dock för vana att absorbera sig i uppfyllande av fysiska behov och där till följd negligera andliga överväganden. Vi behöver bara se till det stora antal institutioner som hanterar materiella intressen i våra liv jämfört med bristen på de som tillgodoser själsliga behov, likt moskén.

Kroppen har både rättigheter och krav på oss. Men vad är kroppen utan själen? Den är enbart ett fysiskt objekt, oavsett hur kraftfull eller vacker den än må vara. Lämnar själen kroppen är den bara ett yttre skal. Dess skönhet kan endast förverkligas genom själen.

Om vi försöker tillämpa detta resonemang i ett islamiskt sammanhang märker vi att de fyra främsta formerna av dyrkan — bön, fasta, allmosa och vallfärd — och alla andra sorters dyrkan, kräver både kroppens och själens närvaro.

Beklagligt nog har Bokens folk — kristna och judar — liksom många muslimer — blivit alltför sysselsatta med de yttre formerna på bekostnad av de inre. Man bekymrar sig mer över det fysiska än det som rör själen. Att betänka de yttre aspekterna av dyrkan är i sig bra, men det får inte vara till den grad att den inre betydelsen glöms bort.

Bönens fysiska moment är när man står upp, bugar, sitter och nedfaller. Detta är de kroppsliga rörelserna som de flesta muslimer lär sig utantill. Av de frågor som ställs om bönen rör de flesta dessa yttre detaljer.

De andliga aspekterna av bönen är hängivenhet, ödmjukhet och underkastelse inför Gud med full uppriktighet och hängivelse. Detta innefattar ett erkännande av Guds storhet och gudomlighet, och inger en känsla av vördnad och bävan.

Finns det ett samband mellan oron för bönens fysiska utförande och oron för det andliga? Tveklöst finns det det för när de yttre aspekterna av bönen genomförs sker det i lydnad av Herren för att uppfylla Hans befallning genom att upprätthålla en av trons pelare.

Men bör man inte samtidigt också känna till varför vår Herre, i Hans oändliga visdom, befaller oss att be vid bestämda tider och på ett visst sätt? Bör man inte fråga sig vilken inverkan bönen skall ha på ens personlighet och ens liv över lag?

Detsamma kan sägas om fastan. Varför fastar man? För inte är det så att Gud behöver vår fasta.

Människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.¹

Profeten (fred vare med honom) sade: “Den som inte lämnar falskt tal och onda gärningar har Gud inte något behov av att denne lämnar dennes mat och dryck.“²

Vi vet att Gud inte är i behov av att vi inte äter eller dricker, även om vi avstår från falska ord och handlingar.

Profeten (fred vare med honom) förmedlade Guds ord:

“O mina tjänare! Om den första av er och den sista av er, människa och jinn, vore som den mest frommes hjärta skulle det inte öka mitt herravälde det minsta. O mina tjänare! Om den första av er och den sista av er, människa och jinn, vore som den mest syndiges hjärta av er skulle det inte minska mitt herravälde det minsta.“³

Fastan påbjöds inte som ett straff för att låta oss lida av hunger och törst.

Gud säger:

“Varför skulle Gud vilja straffa er [för gamla synder], om ni visar [Honom] tacksamhet och tror [på Honom]? Gud, som har kunskap om allt, erkänner [Sina tjänares] förtjänster.“⁴

Under pilgrimsfärden såg profeten (fred vare med honom) en gammal man stödd från båda sidor av hans två söner. Profeten (fred vare med honom) frågade:

“Vad är det med honom?”

De sade:

“Han har svurit en ed att han skall gå.”

Profeten (fred vare med honom) sade:

“Gud är inte i behov av att denne man straffar sig själv.“⁵

Därpå beordrade han mannen att rida.

Har fastan då föreskrivits för att vi skall uppnå välsignelser och belöningar?

Tveklöst skänker Gud Hans tjänare stora gåvor med anledning av fastan. Profeten (fred vare med honom) sade:

“Den som ut ur tro fastar och söker belöning kommer att få alla tidigare synder förlåtna.“⁶

De belöningar och välsignelser som erhålls av fasta, bön och välgörenhet är Guds belöning för att uppmuntra oss till att göra dessa goda gärningar.

Man kan dock fortfarande fråga sig varför vi fastar, vilka belöningarna är i detta samt varför vi ber och vallfärdar.

Som jag ser det gör vi detta av två anledningar:

Det första är för att stärka vår tro och vår moraliska karaktär grundat på fromhet och visshet.

Om fastan säger Gud:

“Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er — kanske skall ni frukta Gud.“⁷

Om bönen säger Gud:

“Läs vad som har uppenbarats för dig av denna Skrift och förrätta bönen. Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är åkallandet av Guds namn. Och Gud vet vad ni gör.“⁸

Om vallfärden säger Gud:

“Vallfärden [skall fullgöras under] de kända månaderna. Den som då beger sig i väg skall så länge vallfärden varar avhålla sig från intim samvaro med kvinnor, grovt tal samt trätor och tvister. Gud vet det goda ni gör. För med er det som ni kan ha behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan. Och frukta Gud, ni som har förstånd!“⁹

Och om allmosan säger Gud:

“Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammad]; så renar du dem [från synd] och hjälper dem att växa [i rättfärdighet]. Och be för dem — dina böner ger dem trygghet och tröst; Gud hör allt, vet allt.” ¹⁰

Denna innebörd kan ses i all dyrkan som syftar till att bygga en persons karaktär och fullkomna dennes moraliska handlande och tro. Dyrkan renar och vitaliserar hjärtan, gör dem fria från girighet, agg, och ohämmad lust.

Det andra syftet med dyrkan är att stärka förhållandet mellan individ och samhälle. När individens karaktär utvecklas odlas vissa värderingar och dyrkan kommer att skydda andra människors rättigheter. Här omfattas relationen mellan man och fru, föräldrar och barn, och likaså mellan grannar och mellan styrande och styrd. Även djurens rättigheter och miljön skyddas på detta sätt. Islam för med sig värderingar som styr en muslims agerande i förhållande till allt som omger honom.

Dyrkan som har föreskrivits människan i tidigare religioner, och i islam, är en del av ett “program” som syftar till att uppfylla dessa båda mål: att bygga den enskilda individen och att utveckla dennes relation med samhället runtomkring.

Vilken inverkan har då fastan på den som enbart undanhåller sig mat och dryck samt andra nöjen som annars är tillåtna, enbart för att ägna sig åt sådant som inte är tillåtet likt att ljuga och behandla andra människor illa? Hur mycket värre är det då inte att göra vad som inte är tillåtet under ramadan, och eventuellt även dagtid under fastan? Hur är det ställt med den som lever ett dubbelliv, där dyrkan inte är en del av vardagen, utan någon inverkan på umgänget med andra?

En muslim måste fråga sig: När kommer min dyrkan att bli mer än enbart en yttre handling, för att istället bli en handling med en berikande innebörd och ett djup och ädelt syfte? När kommer min dyrkan att påverka min personlighet, och bygga mig till en människa med integritet som uppfyller plikter, erkänner brister och arbetar för att bättra sig själv istället för att först döma andra?

Endast då kommer dyrkan att nå dess fulla innebörd.

Fotnoter:

1. Koranen 35:15
2. Sahîh al-Bukhârî (1903)
3. Sahîh Muslim (2577)
4. Koranen, sûrah al-Nisa’: 147
5. Sahîh al-Bukhârî (1865) och Sahih Muslim (1646)
6. Sahîh al-Bukhârî (38) och Sahih Muslim (716)
7. Koranen, sûrah al-Baqarah: 183
8. Koranen, sûrah al-‘Ankabût: 45
9. Koranen, sûrah al-Baqarah: 197
10. Koranen, sûrah al-Tawbah: 103

Amnesty International uppger:

“Kvinnlig omskärelse förekom även före islam men praktiseras inte av majoriteten av muslimer. Handlingen har dock får en religiös innebörd.“¹

Nätverket mot kvinnlig omskärelse och avlägsnande av genitalier säger:

“…det är inte en islamisk praxis. Kvinnlig omskärelse är en ritual som inte går att förknippa med en viss religion eller kultur. I Afrika och Mellanöstern utförs det av muslimer, koptiska kristna, olika ursprungsbefolkningar, protestanter och katoliker, för att nämna några.“²

Falasherna, som är en judisk sekt, omskär också båda könen.³

I denna text kommer vi först att undersöka olika typer av omskärelse för att därpå reda ut varför olika kulturer utsätter kvinnan för detta.

Olika former av omskärelse

Kvinnlig omskärelse är “en term som hänvisar till alla former av avlägsnande eller ändring av kvinnans genitalier.“⁴ Det finns fyra typer av omskärelse⁵:

• Typ I: Detta är den mildaste formen av omskärelse som innebär ett avlägsnande eller en uppdelning av den förhud (eller “huva”) som täcker kvinnans klitoris. Detta kan utföras tillsammans med en partiell eller fullständig excision av klitoris, vilket kallas för klitoridektomi. Enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA) är detta den form som är jämförbar med manlig omskärelse⁶. Detta kallas ibland också för “sunna–omskärelse” då det är denna typ som utförs av de muslimer som anser handlingen vara lagstiftad i islam.
• Typ II: Enligt denna form, som kallas för könsstympning avlägsnas [yttre] klitoris och labia minora helt eller delvis.
• Typ III: Detta är en av de mest extrema formerna av omskärelse, som innebär total excision av klitoris, både labia minora och majora och sammanfogningen av vulvans båda sidor i vaginan sys med tråd eller säkras med andra objekt tills en läkning och sammanslutning sker. Endast ett litet hål behålls för att tillåta passage av menstruationsblod och urin. Detta kallas för infibulation eller faraonisk omskärelse efter dess ursprung.
• Typ IV: Denna form inkluderar alla andra former av könsstympning som prickning, piercing eller incision av klitoris och/eller blygdläpparna, tänjning av klitoris och/eller blygdläpparna, kauterisation genom bränning av klitoris och omgivande vävnad; introcision, skrapning eller styckning av vaginan eller omgivande vävnad, och införande av frätande ämnen eller örter i vaginan.

Geografi

Omskärelse praktiseras i hela världen men är vanligast i Afrika söder om Sahara i ett band som sträcker sig österut från Senegal till Somalia. Omskärelse förekommer även i Mellanöstern, Nord-och Sydamerika, Indonesien och Malaysia. Den tredje formen (enligt vad som beskrivits ovan) förekommer nästan uteslutande i Somalien, Sudan och södra Egypten, samt i några delar av Mali och Nigeria.

Vi finner att i vissa samhällen, såsom i Somalia, Eritrea och Etiopien, genomgår nästan alla kvinnor den tredje formen av omskärelse — könsstympnlng. Anledningarna till detta kan vara många. Kanske ses kvinnan inte som “ren” så länge hennes klitoris inte har avlägsnats eller kan det bero på att man önskar att hon skall vara kysk fram till äktenskapet. Denna sed har existerat under lång tid och många är rädda för att straffas om de lämnar den. Kvinnor kanske inte kan gifta sig, eller anklagas de för att ha begå otukt. Familjen kan också förlora sin “heder” om traditionen inte efterlevs.

Kvinnlig omskärelse har också varit vanligt i Nordamerika för att kontrollera kvinnans sexualitet. Särskilt i USA var den första, andra och tredje formen vanliga fram till 50-talet. Anledningarna till detta var många men den kanske vanligaste orsaken var att man ville minska onani. I England publicerade Isaac Baker Brown en bok om hans framgångar vid behandling av kvinnlig onani med könsstympning. Han hävdade också att detta var ett botemedel mot oklara mentala störningar såsom hysteri och epilepsi.⁷ Lösningarna för att hindra onani var otaliga. Ett exempel är kyskhetsbältet, som först användes under medeltiden för att säkerställa att hustrur förblev kyska medan deras män var borta. För att förhindra onani bland pojkar användes spetsade ringar eller ännu mer drastiska metoder som kauterisation eller kastrering⁸.

I en av de klassiska läroböckerna om barnsjukdomar, Diseases of Infancy and Childhood, publicerad 11 gånger mellan 1897 och 1940, förespråkar författaren L.E Holt kauterisation av klitoris samt sveda av vulvan som förebyggande åtgärder mot onani. Onani sågs som orsaken till många sjukdomar, såsom neuroticism, olydnad och brist på respekt mot föräldrarna.⁸

Organisationen Orificial Surgery Society menade att kauterisation kunde vara en lämplig behandling även för så triviala åkommor som huvudvärk.

Många hygieniska fördelar troddes åstadkommas genom klitoridektomi. C.F. McDonald nämner i artikeln Omskärelse av kvinnor⁹ från 1958:

“Om mannen är i behov av omskärelse för renlighet och hygien, varför då inte även kvinnan? Jag har opererat kanske 40 patienter som behövt denna behandling.”

Det förklaras att denna behandling hjälper mot “irritation, klåda och onani”.

Tills alldeles nyligen ansågs kvinnans klitoris vara “oren”. Sigmund Freud, som anses vara en av den moderna psykologins grundare, förklarar i Sexualitetens och kärlekens psykologi att: “eliminering av klitoris är en nödvändig förutsättning för utveckling av femininitet.”

Även i västvärlden genomgår idag många denna form av omskärelse som vissa läkare¹⁰ och författare¹¹ har menat skall öka kvinnans sexuella tillfredsställelse.

Meningsskiljaktigheter

Även om omskärelse av män är en lovvärd handling enligt islam, har forskare skilt sig åt när det gäller kvinnor. Vissa har ansett det vara lovvärt, medan andra enbart betraktat det som tillåtet. På senare tid har somliga även menat att det är otillåtet. Dessa ståndpunkter baseras på ett antal traditioner (hadîth) berättade från profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser).

De skriftlärde som menar att omskärelse är en lovvärd handling baserar i huvudsak detta på en återberättelse i vilken profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) säger:

“Omskärelse är sunnah för män och en hedervärd sak för kvinnor.“¹²

Ur denna återberättelse har några lärde dragit slutsatsen att profeten (över honom vare Guds frid och välsignelser) uppmuntrade både män och kvinnor till att omskära sig.

De som ser det som enbart tillåtet utgör från en annan återberättelse, från Umm Atiyyah, i vilken profeten (över honom vare Guds frid och välsignelser) fick vetskap om ett flickebarn som skulle omskäras. Från denna återberättelse har de lärde härlett att omskärelse av kvinnor är tillåtet eftersom profeten (över honom vare Guds frid och välsignelser) inte förbjöd det uttryckligen. De härleder också att det inte är tillåtet att gå till ytterligheter.

Studerar vi vad de lärde inom uttalanden från Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) har sagt kan man dock notera att flera av de mest framträdande såsom Ibn Hajar, al-Bukhari, Abu Dawud, al-Bayhaqi, Ibn-ul-Mundthir, ash-Shawkani, har uppgett att dessa återberättelser är svaga och att de inte kan åberopas. Ibn ul-Mundthir har sagt:

“Det finns ingen rapport om omskärelse som kan åberopas, och ingen berättarkedja som går att följa.“¹³

Islams lärde säger att om en återberättelse visar sig vara svag eller opålitlig är det inte tillåtet att använda den som bevis för att förkunna en islamisk dom, då alla rättsliga avgöranden i religionen måste styrkas med autentiska och entydiga bevis.

“Sunna–omskärelse”

Vad man kan se är att den första formen av omskärelse, som ibland kallas “sunna–omskärelse”, har en viss islamisk grund men att dess grundval är svag. Och det är endast denna form, som innebär att en viss del av huden avlägsnas, som vissa skriftlärde anser vara tillåten eller lovvärd. Detta förfarande är ofarligt och liknar det sätt som män omskärs. Somliga har hävdat att det också finns vissa fördelar med detta ingrepp såsom ökad sexuell njutning, förebyggande av dålig lukt till följd av illaluktande sekret under huden och en lägre frekvens av urinvägsinfektioner samt infektioner som påverkar det reproduktiva systemet.¹⁴

Men för de andra formerna av omskärelse — eller rättare sagt könsstympning — finns det ingen grund för i islam utan tvärtom är det strängt förbjudet. Detta enligt den profettradition som visar på ett tillstånd för en viss form av omskärelse men samtidigt förbjuder extremer. Därutöver skyddar islamisk lag kvinnors rätt till sexuell njutning, vilket bevisas av det faktum att en kvinna har rätt till skilsmässa om hennes man inte kan tillfredsställa hennes sexuella begär.

De muslimer som i vissa delar av världen ägnar sig åt könsstympning kommer att lägga dessa handlingar åt sidan när de växer i deras förståelse av islam. Ett tydligt exempel på detta är att en av grupper i Kenya som inte praktiserar kvinnlig könsstympning är muslimerna, även om det är ett land vars befolkning är kända för detta.

Vi måste dock understryka att rätt hållning i denna fråga är att det inte finns någon tillförlitlig text som direkt uppmuntrar till omskärelse, och därmed faller frågan under andra allmänna texter som förbjuder det som är skadligt och uppmuntrar till det som är nyttigt och hälsosamt. Enligt grundläggande islamisk rättspraxis är det som inte uttryckligen är förbjudet tillåtet, även om det fortfarande är föremål för andra indirekta texter. Detta bäddar för en stor tolerans i religionen, samtidigt som det också finns möjlighet till att hantera nya frågor. Visar det sig att omskärelse är medicinskt fördelaktigt för kvinnor eller för samhället, skulle det vara något som islam uppmuntrar till på samma sätt som allt som för nytta med sig är uppmuntrat inom islam. Men om det å andra sidan visar sig att omskärelse är skadligt skulle det definitivt betraktas som förbjudet inom islam. Dr Abd al-Rahman b. Hasan al-Nafisah, redaktör för Contemporary Jurisprudence Research Journal baserade i Riyadh, skriver i en artikel om kvinnlig omskärelse och islam: “Inom islamisk lag är bevarandet av människan — livet och kroppslig hälsa — en laga nödvändighet. Något som äventyrar denna laga nödvändighet genom att vålla skada är inte tillåtet.“¹⁵

Källa:
Female Circumcision in Islam. www.islamreligion.com

Fotnoter:

1. Vad är kvinnlig könsstympning? Amnesty International… (http://web.amnesty.org/library/Index/ENGACT770061997?open&of=ENG-370)
2. Female Genital Cutting (FGC): An Introduction, Marianne Sarkis. (http://www.fgmnetwork.org/intro/fgmintro.html)
3. Andrée, Zur Volkskunde der Juden, s. 84.
4. Female Genital Cutting (FGC): An Introduction, av Marianne Sarkis (http://www.fgmnetwork.org/intro/index.html)
5. Female Genital Mutilation: Rapport, WHO Technical Working Group, Geneva, 17–19 juli 1995. World Health Organization: Geneva. 1996.
6. Vanliga frågor och svar om kvinnlig könsstympning (http://www.unfpa.org/gender/practices2.htm # 4)
7. The Ritual of Circumcision, av Karen Ericksen Paige. Human Nature, s. 40–48, maj 1978.
8. Ibid.
9. McDonald, CF, MD (september 1958). Omskärelse av kvinnor
10. Ezzell, Carol (31 oktober, 2000). Anatomy and Sexual Dysfunction
11. Clitoral Circumcision. Tantra * Kama Sutra * Tantric Sex & Tantric philosophy, 1959). Kvinnlig omskärelse: Indikationer och en ny teknik.
12. Musnad Ahmad
13. Talkhees al-Habeer. Ibn Hajar al-Asqalani. Hadîth #2140
14. Kvinnlig omskärelse: ett medicinskt perspektiv, Sitt al-Banaat Khaalid. 2003.
15. http://islamtoday.com/showme2.cfm?cat_id=2&sub_cat_id=822

Gud säger:

“Säg: Lägg fram era bevis, om det ni säger är sant.“¹

En muslim tror på empiriska bevis och kunskap inhämtad genom noggranna studier och experiment. En muslim tror på förnuft och de slutsatser ett rationellt tankesätt kommer till fritt från påverkan av personliga önskemål och särintressen. En muslim tror också på sanningen i den gudomliga uppenbarelsen.

Som vi ser det är bevis antingen empiriska, rationella, eller — i fråga om vad ögat inte kan se — uppenbarade [från Gud].

Detta framgår av Guds ord:

“Gud förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet [mot Honom].²

Här definierar Gud de källor till kunskap som kan frigöra människan ifrån okunnighetens bojor.

Gud säger:

“Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjärta skall [alla en Dag] tillfrågas om detta.“³

Denna vers förbjuder oss att följa sådant som inte går att bevisa och definierar vilka källor som utgör bevis:

• Genom vår hörsel lär vi oss om uppenbarelsen,
• genom vår syn tillskansar vi oss empirisk kunskap
• och genom våra hjärtan kan vi resonera och göra analyser.

När de första muslimerna använde denna metod lyckades de ta sig ur den okunnighet som de levt i för att istället gå i täten och leda civilisationen framåt. De led inte av en konflikt mellan rationell kunskap och andlig tro, utan levde i perfekt harmoni mellan de båda och förverkligade därigenom deras fulla mänskliga potential.

Detta står i skarp kontrast till det bedrövliga tillstånd muslimer befinner sig i idag praktiskt taget helt avskurna från empiriska vetenskaper…

Muslimska samhällen plågas av fabler och vidskepelser som kväver intellekt och inte skapar annat än förvirring. För somliga är skillnaden mellan fabler eller vidskepelser å ena sidan och uppenbarad kunskap å andra sidan inte längre tydlig. Att anamma konstiga och onaturliga påståenden ses som en naturlig förlängning av tron på det som ögat inte kan se. Många är angelägna om att acceptera vaga påståenden och berättelser medan nyttig och välgörande kunskap möts med misstänksamhet och hårt motstånd.

Fabler och märkliga berättelser sprider sig i ljusets hastighet… Sheikh Muhammad Rashîd Ridâ skrev en gång en förutsägelse om världens undergång vilket ledde till att sheikh ‘Abd al-‘Aziz b. Baz författade ett direkt svar till detta. Många förstod inte vilket värde han såg i att avvisa ett sådant påstående men idag ser vi att denna berättelse återkommer i olika skepnader år efter år.

Modern teknologi har gjort det möjligt för historier likt dessa att sprida sig snabbare än någonsin tidigare. Internet, satellit-sändningar, mobiltelefoner och andra nya kommunikationsmedel har visat hur svaga muslimer är i fråga om att verifiera fakta och hur villigt de tar till sig idéer som strider både mot islams läror och mot sunt förnuft. Vi har också fått se hur enfaldiga och godtrogna en stor del av befolkningen är…

Religiösa personer faller ofta offer för myter om helgon, Mahdi, och Domedagens ankomst. Sjuka människor är mottagliga för snabba diagnoser i form av magiska förbannelser, med botemedel som ofta är både absurda och i strid med islams lära. Många gifta kvinnor plågas av vidskepelser som rör förbannelser, andar, amuletter och drömtydning. Människor som söker snabb rikedom lockas av löften från medier som hävdar att de med hjälp av andar eller andra människor kan finna gömda skatter.

De flesta människor verkar inte ha det tålamod som krävs för att förstå saker och ting eller att få verklig kunskap. De är inte tillräckligt förberedda för att tänka kritiskt utan lockas istället till vad som är nytt och främmande. En person kan sitta på en föreläsning eller höra en predikan utan att minnas någonting av det som sagts utom det som var uppseendeväckande. Detsamma kan sägas om tidskrifter då många inte ser något av intresse utom i de artiklar med minst nytta i vilka de finner underliga och sensationella historier att berätta vidare om.

Gud uppmanar oss dock:

“Framför då detta budskap till dem av Mina tjänare som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. Det är dem som Gud vägleder och de som har förstånd.“⁴

Det upphör aldrig att förvåna hur en akademiker eller forskare som utnyttjar sitt intellekt i den sekulära världen samtidigt kan ses i en annan miljö med huvudet vördnadsfullt nedsänkt i väntan på Khidr eller en av profeterna eller deras följeslagare. Man kan inte annat än undra hur så mycket vett och förnuft kan finnas i en människa som samtidigt tror på dessa vidskepelser.

Berättigar vår tro på det som ögat inte kan förnimma — i frågor som inte kan bli föremål för empirisk granskning — oss att inte använda våra sinnen och förmåga för att urskilja vad som är sanning?

När vidskepelse blir en så stor del i människans liv leder det till att hon inte längre kan tänka kritiskt. Vidskepelser, som svärtar bilden av islam, leder till att människan inte ser sin egen förmåga som är så viktig för att kunna uppnå kunskap och innovationsförmåga.

Ädla och livskraftiga civilisationer har ingen respekt för vidskepelse.

Vi [muslimer] måste göra det till en prioritet att reformera vår inställning till utbildning och kritiskt tänkande. Den som bekymras över det muslimska samhällets framtid kan inte undgå att inse vikten av detta. Vi bör inte låta våra problem och omständigheter distrahera oss från detta. Faktum är att detta är det enda sätt som vi kan utveckla en stark grund för att möta de utmaningar vi står inför.

Källor:
Shaykh Salman al-Oadah (2008), Superstitions at the Speed of Light. www.islamtoday.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.

Fotnoter:

1. Sûrah al-Baqarah: 111
2. Sûrah al-Nahl: 78
3. Sûrah al-Isra’: 36
4. Sûrah al-Zumar: 17–18

Gud har i en av Koranens verser framlagt ett starkt argument som övertygat många:

Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna? Har de [också] skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något!².

Vi har inte tillkommit av en slump

För många har det varit uppenbart att de varken kommit till världen ut ur tomma intet eller att de skapat sig själva, och att de följaktligen är ett resultat av Skaparens verk – en Skapare som är Sig Själv nog och inte Själv ett skapat väsen.

Även om denna tro är naturligt medfödd kommer tvivel och missförstånd ständigt till människan från alla tänkbara håll³. Dessa tvivel skiftar med tid och plats. Idag funderar många över kreationism och evolution och vissa menar att ”kreationism” inte är en riktig vetenskap medan ”evolution” är det.

Big Bang

En vida vedertagen förklaring till detta universums tillkomst är big bang-teorin. Microsoft Encarta refererar till den som ”en numera accepterad förklaring till universums tillkomst.”⁴ Denna formulering är intressant då vetenskapen ständigt förändrar vad som anses vara ”fakta”. Det är precis som Gud har beskrivit i den ovan citerade versen:

Nej, de är inte säkra på något!⁵

De som har vänt sig bort från Gud måste medge att de i själva verket inte vet vad de tror på då deras tro i morgon kan vara en helt annan då den inte bygger på en stadig grund.

Det ter sig möjligt att dispyten mellan big bang-teorin och kreationism saknar egentlig grund. Teorin förklaras i Encarta:

Detta universum var en gång extremt kompakt och hett. En ”första händelse”, en kosmisk explosion kallad big bang inträffade för omkring 10 till 20 miljarder år sedan och universum har sedan dess expanderat och svalnat.⁶

Men detta påstående ber om ett svar på frågan om vem som skapade materian som utgjorde grundstoffet för big bang⁷. Och om materian står i behov av en skapare, finns det då något argument för att samma skapare inte senare också har skapat nya livsformer i detta kosmos?

Ett än större problem gällande big bang-teorin är hur en slumpmässig explosion kan leda till den enhetlighet, prakt och skönhet som vi bevittnar i detta universum. Gör vi en liknelse med Nagasaki och Hiroshima efter att de atombombats, vilken skönhet ser vi då?

Ateister vill inte inse

Häpnadsväckande nog vill ateister och materialister inte inse det som är uppenbart och som alla innerst inne vet. Den kände ateisten Aldous Huxley har sagt:

Om sex apor satt framför skrivmaskiner och slog på tangenterna under flera miljarder år är det inte osannolikt att de sista sidorna skulle innehålla ett stycke ur Shakespeare. Så förhåller det sig med vårt universum. Det tillkom som ett resultat av slumpmässiga krafter som påverkat materian under miljarder år.⁸

Wahīd Uddīn Khan har genom att använda ett materialistiskt tankesätt besvarat detta påstående:

Matematikens sannolikhetslära säger själv att detta universum omöjligen kan ha tillkommit av en slump.⁸

Utöver att inse att Universum måste ha en Skapare kan också den jämvikt och balans som det bygger på noteras. Så precis ordnat att det ibland kallas för naturens delikata balans. Det är sannerligen enastående hur alla ting samverkar. Vi behöver inte gå längre än till den egna kroppen för utan dess olika organs samverkan skulle det inte vara möjligt att leva. Begrundar man detta fenomen leder det till ett antal viktiga slutsatser.

En första slutsats är att samverkan mellan universums olika byggstenar – som varken har tränats eller lärts – är ett tecken på att de fortfarande står under Skaparens kontroll. De olika elementen i skapelsen har inga egna krafter, förmågor eller syften för hade de haft det hade de med största sannolikhet brutit kosmos ordning. Det enda som de kan åstadkomma är vad Skaparen och Härskaren över världsalltet låter dem åstadkomma. Alla ting samverkar så till den grad att det pekar på att de står under en Skapares kontroll som har fullständig kunskap och makt till att styra dem. Hade så inte varit fallet skulle den enda logiska utkomsten vara kaos. Detta speciellt med tanke på den stora mängd byggstenar som universum består av.

Källor:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius; Bild: http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap090905.html

Fotnoter:

1. Det klassiska ordstävet bland beduinerna i Arabien var: ”En kamels spillning visar att det finns en kamel och fotsteg visar att någon har gått.” Om en av islams tidiga lärde, Abu Hanifa, sägs det att en grupp människor som tvivlade på Gud kom för att diskutera Skaparens och Herrens enhet med honom. Han sade till dem: ”Före vi börjar diskutera denna fråga [vill jag att ni] berättar för mig om vad ni tror om en båt på Eufrat som når land, lastar sig själv med mat och andra ting, därpå återvänder, ankrar sig och lastar av sig själv utan att någon seglar eller styr den?” De sade: ”Det är omöjligt. Det kan aldrig ske.” Därpå frågade han dem: ”Om det inte är möjligt, när det gäller skeppet, hur kan då denna väldiga värld röra sig själv?” Denna historia har också berättats av andra än Abu Hanifa. Commentary on the Cree of at-Tahawi, s. 9
   Umar al-Ashqar ger ett annat exempel: ”För några år sedan blåste ökensanden i Rub’ al-Khāli’ bort i en storm och då skönjdes ruinerna av en stad som täckts i sand. Forskare började studera staden för att försöka avgöra när den byggts. Ingen arkeolog kunde föreslå att denna stad dykt av på egen hand skapad av vind, regn, värme och kyla och inte av människor. Hade någon föreslagit detta hade denne setts som en galning att tycka synd.” Belief in Allah in the Light of the Quran and Sunnah, Umar al-Ashqar, s. 125. Riyadh, International Islamic Publishing House, 2000.
2. Koranen 52:35–36
3. Det vore politiskt inkorrekt att idag kalla detta för ”ogudakatiga”, ”onda” eller ”sataniska” källor. Men i slutänden är dessa konklusioner oundvikliga då dessa krafter försöker leda människan bort från vad som är rätt och riktigt mot någon form av otro.
4. © 1993–2003 Microsoft Corporation. All rights reserved.
5. Koranen 52:36
6. © 1993–2003 Microsoft Corporation. All rights reserved.
7. Betänk att även om det finns bevis för en kosmisk big bang långt tillbaka i tiden är detta inte något som motsäger sig islamisk tro eller att detta skulle vara något som Gud gjort för att skapa Universum. Exakt hur Gud skapade kosmos känner vi inte till. Vi kan bara lägga fram teorier.
8. Belief in Allah, al-Ashqar, s. 131