En relevant fråga är hur människor skall kunna förväntas tro på en sann Gud då de har så olika bakgrunder och kommer från så olika kulturer. För att kunna hållas ansvariga för att dyrka den ende sanne Guden måste det finnas tillgång till kunskap om Honom. Islam lär att människan har igenkännandet av Gud medfött i själen som en del av dess innersta natur.
I Koranens sjunde kapitel säger Gud:
Är Jag inte er Herre? [Då] svarar de: “Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!“1
Här förklarar Gud att när Han skapade Adam så fick Han Adams efterföljare till att existera och Han fick ett löfte från dem genom att säga: “Är Jag inte er Herre”, vilket de alla svarade till: ”Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!” Gud förklarar sedan varför Han lät människosläktet vittna om att Han är deras Skapare och ende sanne Gud värdig att dyrka. Han säger:
[Detta sker] för att ni [människor] inte på Uppståndelsens dag skall säga: ”Om detta var vi inte medvetna.”1
På Domedagen kan vi därmed inte påstå att vi inte visste att Gud var vår Gud och att ingen berättat för oss att vi enbart skulle ha dyrkat Honom. Gud förklarar vidare:
[Det var också för att ni inte skulle säga:] ”Det var våra förfäder som i forna dagar tog sig för att sätta medhjälpare vid Guds sida – och vi, deras sentida efterkommande, vill Du låta oss gå under på grund av de lögner som de diktade upp?”2
På detta sätt kommer varje barn till världen med en naturlig tro på Gud och en dragning mot att enbart tillbe Honom. Denna medfödda tro och tilldragelse kallas på arabiska för fitrah.
Profeten Muhammad har berättat att Gud har sagt: “Jag skapade Mina tjänare med den rätta religionen, men djävlar fick de till att gå vilse.” Han har även sagt: “Varje barn föds i ett naturligt tillstånd. Sedan gör föräldrarna det till en jude, kristen eller zoroastrian.” Om ett barn lämnades ensamt skulle det dyrka Gud på sitt eget sätt, men barn påverkas av deras omgivning. Precis som ett barn underkastar sig de fysiska lagar som Gud har ålagt naturen, underkastar sig dess själ naturligt det faktum att Gud är dess Herre och Skapare. Men om föräldrarna vill få barnet till att följa en annan väg är barnet inte starkt nog för att motsätta sig föräldrarna. I ett sådant fall kommer den religion som barnet följer att vara den som det uppfostras till, med Gud håller inte barnet ansvarigt eller straffbart innan en viss mogenhet och förmåga till egen förståelse har uppnåtts.
Källa:
Bilal Philips, The True Religion of God. www.bilalphilips.com
Fotnoter:
Dela:
