Ikonografi och anikonism

Och ingen finns som kan liknas vid Honom. (112:4)

Antropomorfistiska¹ representationer av Gud
Religiös ikonografi förekommer i de flesta religioner när avbildningar görs i hopp om att förena det materiella med det immateriella, så att det abstrakta skall bli konkret och verkligt. Denna önskan har fått människan till att själv skapa egna gudomar.

Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era förfäder; Gud har inte gett er tillstånd till detta. Ingen dömer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor har ingen kunskap [om detta].²

[Övers. kommentar: För muslimer är tanken att avbilda Gud en definitiv omöjlighet för hur skall människan med sitt begränsade intellekt kunna avbilda det obegränsade?]

Skapandet av gudomar har dess rot i ordet idol med ursprung i det grekiska ordet eidos som betyder att forma eller att skapa.

[Och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer], fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?"³

Xenophanes⁴ från Colophon (570-450 f.Kr) sade om antropomorfistiska representationer av Gud:

Människan skapar gudar till hennes avbild. Om hästar, oxar eller lejon hade haft händer att skapa med hade de avbildat gudarna på samma sätt [hästar hade således avbildat gudar som hästar].

Avgudabilderna som skapas är ofta kulturella personifieranden påfallande lika de samhällen som har skapat dem. Ett lustigt exempel på detta återfinns i Hans Beltings (1935) Likeness and Presence: a History of the Image before the Era of Art:

År 1438 sade den grekiske patriarken Gregory Melissinos: ”När jag går in i en romersk-katolsk kyrka kan jag inte be till något av de helgon som avbildas där då jag inte känner igen något av dem. Även om jag känner igen Kristus kan jag inte känna igen det sätt som han framställs på.”

I Europa porträtteras Jesus som en typisk europé medan han i den etiopiska ortodoxa tewahedo-kyrkan framställs med afrikanska drag⁵.

Frånvaro av antropomorfistiska representationer av Gud
För människans sinne är Gud något ytterst abstrakt och därav avbildas Han inte antropomorfistiskt inom islam⁶. Titus Burckhardt (1908-1984) skriver:

Islam bygger på enhet och enhet kan inte uttryckas bildligt. Ingenting får komma emellan människan och Guds osynliga närvaro.

Och ingen finns som kan liknas vid Honom.⁷

Gud är alltför upphöjd för att kunna rymmas av en statys eller målnings gränser och därför är alla avbildningar av Gud opassande⁸.

Framställandet av religiösa avbilder är av samma natur som gudomligande-processen. Ibn ul-Qaiyim (1292-1350 e.Kr.) säger i Ighathatul Lahfan:

Noas folk leddes till avgudadyrkan då de gick till överdrift i fråga om deras avlidna genom att framställa deras avbilder. Detta är fallet med det flesta avgudadyrkare.

Aktningen för avbilderna ersätter vördnaden för den oavbildade skaparen, vilket leder till att den djupare övertygelsen tillägnas avbilden.

Talrika är också de religioner som saknar antropomorfistiska representationer av Gud. Karen Armstrong skriver om afrikanska stammar i A History of God from Abraham to the Present; The 4000-year Quest for God⁹:

De traktar efter Gud i bönen i tron att Han ser dem och bestraffar deras felaktiga handlande. På ett märkligt sätt är Han ändå inte närvarande i deras vardag. Det finns ingen speciell kult och Han avbildas inte i form av skulpturer. Den Högste Guden ges inte någon materiell form. Stammen säger att Han inte kan beskrivas och kontamineras av denna värld.

Exempel på anikonism¹⁰

Shangdi är det namn som används i traditionell kinesiska för att beskriva den Högste Gudomen och kan bokstavligen översättas till ”suverän”, ”ovan” eller ”Guden ovan”. Han ses som Skaparen och den Suveräne Vägledaren både över naturens och över människans lagar och Han beskrivs aldrig genom avbilder.
De första antropomorfistiska avbilderna av Buddha anses ofta vara ett resultat av grekisk-buddistisk interaktion¹¹ då buddhismen före denna innovation var anikonisk. Motviljan inför att avbilda Buddha tycks kunna sammankopplas med ett uttalande från Buddha själv, återgivet i Dīgha Nikāya¹² , där han varnar för avbildande. Trots denna varning var grekiska skulptörer de första som försökte avbilda honom och de kom till att starkt influera buddhismens artistiska utveckling under det tredje och fjärde århundradet före Kristus.
I De Origine Et Situ Germanorum Liber talar Cornelius Tactius10 (56-115 e.Kr.) om germanska stammar och säger att ”De anser det inte vara Himlarna värdigt att avbilda Gud på väggar eller visa dem i mänsklig form.
Den byzantiske kejsaren Leo III¹³ (685-741 e.Kr.) beordrade vid ett tillfälle att en avbild av Jesus som placerats ovanför porten till Konstantinopel skulle plockas ned. Leo III beskrev hyllandet av ikoner som ett avgudakatigt hantverk och i ett dekret från 730 e.Kr. är det tydligt att han förbjöd dyrkan av avbilder. Detta högst kontroversiella beslut ledde till en schism inom kyrkan under vilken Konstantinopels patriark, Germanos I, författade flera brev om händelsen. Värt att notera är att dessa brev inte innehöll mycket utav teologiska invändningar mot Leo III:s utfall mot avbilder, utan vad Germanos oroade sig för var att kyrkan skulle ses som vilseledd och därför spela judar och muslimer i händerna¹⁴.
Genom den protestantiska reformationen under 1600-talet omdanades den katolska kyrkan i Europa. Vissa protestantiska reformatorer, i synnerhet John Calvin (1509-1564)¹⁵, uppmuntrade till att avbilder skulle förstöras med argument från den andra Moseboken:Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.

Källa:
Salafi Manhaj, The Straight Path. Salafi-Manhaj.com 2006

Fotnoter:

[Antropomorfism, syftar på personifikation av mänsklig karaktär på icke-människor – till exempel djur, gud eller naturen. Kommer av grekiskans ανθρωπος (anthrōpos) som betyder människa och μορφη (morphē) som betyder form.
Polyteistiska religioner brukar vara mer utpräglat antropomorfiska, men även på vissa ställen i Bibeln beskrivs Gud i mänsklig skepnad, med mänskliga attribut eller beter sig mänskligt. Exempel på detta är 1 Mos 3:8 där Gud vandrar runt i lustgården och 1 Mos 32:22-32 där han i mänsklig skepnad brottas med Jakob. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Antropomorfism] [↩]
Koranen 12:40 [↩]
Koranen 37:95-96 [↩]
Xeonphnaes från Colophon var en grekisk samhälls- och religionskritiker. Xenophanes skiljde sig betänkligt åt från hans samtida. Han avvisade tanken om att Gud skulle likna människa i ”kropp eller inre”. Han förespråkade tron på en högste Gud som var abstrakt, oföränderlig och universell. (University of Chicago Press, 1994) [↩]
Ingen detaljerad beskrivning av Jesu utseende återfinns i evangelierna. Hans bild är dock vida spridd. Den välkända bilden av den skäggprydde Jesus dominerar. Egyptologen John Romes påpekar i Seven Wonders of the World att Jesu porträtt är mycket likt de avbilder som överlevt av Zeus och Jupiter. [↩]
Stjärnan och halvmånen ses ofta som islamiska symboler. Stjärnan och halvmånen som symboler är dock av förislamiskt ursprung med flera tusen år använda av folkgrupper i Centralasien och Sibirien som dyrkade himlakroppar. De kristna i Konstantinopel använde senare dessa symboler tills de invaderas av de turkiska ottomanerna 1453. Ottomanerna kom då till att ta över dessa symboler. [↩]
Koranen 112:4 [↩]
I synnerhet tantras och puranas (hinduiska grupper) har avbildat deras gudom, som representeras som en ”lingam”. En lingam är en avbild formad som en erigerad penis. [↩]
Vintage, 1999 [↩]
Anikonism är en praxis eller tro på att undvika grafiska återgivning av det gudomliga. Ordet i sig kommer från grekiska εικων "bild" med det negativa prefixet an- (grekiska negerande alfa) och suffixet -ism (grekiska-ισμος). [↩]
Graecobuddhism är den kulturella synkretismen mellan klassisk grekisk kultur och buddhism. [↩]
Samlingen av långa diskurser. [↩]
Leo III (Isaurierna eller Syrien) vad en byzantisk härskare från 717 e.Kr. till hans död 741. [↩]
The Oxford History of Byzantium: Iconoclasm, Patricia Karlin-Hayter, Oxford University Press, 2002 [↩]
Alister McGrath säger i Twilight and Atheism: The Rise and Fall of Disbelief in the Modern World (Galiee Book, 2006): “Det har ofta pekats på att John Calvins åsikter om hur byggnader skall dekoreras är i samklang med islams. Inga avbilder av Gud i mänsklig form skulle tillåtas i kyrkor. Det var, som Calvin föreslog, alltför lätt för något skapat att blandas ihop med skaparen. Det var en öppning mot avgudadyrkan, ’att föreställa sig eller inneha något i vilket man sätter sin tillit till istället för eller tillsammans med den ende sanne Guden som uppenbarat Sig Själv i denna värld.’ För Calvin är poängen inte bara att Gud inte bör avbildas utan också att Gud inte kan avbildas.” [↩]