Livets prövningar

Fråga: Jag har mött många mot­gångar i detta liv vil­ket har fått mig att hata det. Varje gång jag vän­der mig till Gud ber jag Honom att Han skall ta mitt liv i nästa ande­tag. Detta är min önsk­ning då jag inte ser någon annan utväg från mina pro­blem än döden. Är dessa tan­kar tillåtna?

Svar: När en per­son vill ta sitt liv, efter att ha fått en depres­sion, gör han något som pro­fe­ten – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – för­bju­det då han sagt:

Ingen av er bör längta efter döden på grund av något job­bigt som drab­bat er. Kän­ner man på detta sätt skall man säga: “Gud! Ge mig liv om du vet att det är bättre för mig. Och ge mig döden om det vet att det är bättre för mig.”

Där­för är det inte rätt att önska livet av sig efter att ha ham­nat i svå­rig­he­ter. I stäl­let bör man ha tåla­mod och för­vänta sig en belö­ning från Gud när man väl­jer att härda ut. Man bör även vänta sig att en lätt­nad skall komma då pro­fe­ten – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – har sagt:

Var med­ve­ten om att segern kom­mer med tåla­mod, lätt­nad efter nöd, och lugn efter vedermödor.

Den som utsätts för en pröv­ning bör veta att dessa pröv­ningar avskri­ver syn­der som han har begått. En tro­ende drab­bas inte av oro, sorg eller smärta utan att Gud, med anled­ning av detta, avskri­ver några av hans syn­der. När en per­son har tåla­mod och för­vän­tar sig belö­ningar från Gud når han ett sta­die där han räk­nas som de tål­mo­diga. Detta sta­die är myc­ket upp­höjt, och Gud säger om dem som befin­ner sig där:

För­kunna för de tål­mo­diga och uthål­liga ett glatt bud­skap – för dem som när de drab­bas av olycka och mot­gång säger: ”Vi till­hör Gud och till Honom skall vi åter­vända.”1

Kvin­nan som stäl­ler frå­gan kän­ner att döden är den enda lös­ningen. Jag tror att detta är fel då döden i sig inte löser några pro­blem. Tvärtom kan situ­a­tio­nen bli ännu värre. Hur många män­ni­skor dör inte när de har det svårt i livet sam­ti­digt som de hand­lar fel­ak­tigt mot sig själva, syn­dar och inte rik­tar sin ånger mot Gud. Dör en män­ni­ska i detta till­stånd är tiden till straf­fet bara än närmre. Vore han i stäl­let vid liv skulle kanske Gud väg­lett honom mot ånger, att söka för­lå­telse, tål­mo­dig­het och att möta pro­ble­men med hopp om lätt­nad. Allt detta skulle vara bra för honom. Där­för bör du som frå­gar vara tål­mo­dig och för­vänta dig lätt­nad från Gud. Han säger i Sin Skrift:

På pröv­ning föl­jer lätt­nad! [Ja,] på pröv­ning föl­jer lätt­nad!2

Och pro­fe­ten – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – har i ett auten­tiskt utta­lande sagt:

Var med­ve­ten om att segern kom­mer med tåla­mod, lätt­nad efter nöd, och lugn efter vedermödor.

Käl­lor:
Fatāwa al-Marah; Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius

Fot­no­ter:

  1. Koranen 2:155 – 156 []
  2. Koranen 94:5 – 6 []
Läs mer:
En kär mormor
Dela: