En levande planet

Jor­den är en levande pla­net bestå­ende av många kom­plexa men lik­väl per­fekt fun­ge­rande system. Jäm­fört med andra pla­ne­ter är det uppen­bart att jor­den på alla tänk­bara sätt är utfor­mad för att vi skall kunna leva på den. Byggd på en deli­kat balans sju­der minsta lilla yta av denna pla­net av liv, från högsta him­mel till lägsta jord.

Även om man enbart stu­de­rar ett fåtal av dessa mil­jon­tals käns­liga system är det till­räck­ligt för att visa att den värld vi lever i är spe­ci­ellt utfor­mad för oss.

Ett av de vik­ti­gaste syste­men är den atmo­sfär som omslu­ter jor­den, då atmo­sfä­ren har just den sam­man­sätt­ning av gaser som krävs för att både män­ni­skor och djur skall överleva.

Syre, en gas som är livs­av­gö­rande för alla levande varel­ser, hjäl­per till att förbränna mat och omvandla den till energi i våra krop­par. Om den mängd syre som finns i atmo­sfä­ren skulle vara högre än 21% skulle krop­pens cel­ler snart ta stor skada. Jor­dens vege­ta­tion och de kolväte­mo­le­ky­ler som behövs för att liv skall kunna exi­stera skulle också snabbt för­stö­ras. Om ande­len var mindre, skulle det ge oss and­nings­svå­righe­ter, och maten vi äter skulle inte omvand­las till energi. Där­för är 21% syre den mest ide­a­liska kvan­ti­te­ten för liv.

Men det finns fler gaser än syre. Kväve och kol­di­oxid är också en del av den per­fekta balans som levande orga­nis­mer behö­ver. Den andel kväve som finns i atmo­sfä­ren är exakt den mängd som krävs för att balan­sera syrets skad­liga och förbrän­nande effek­ter. Förhål­lan­det är likaså exakt det som krävs för foto­syn­tes, vil­ket är avgö­rande för livets ener­gi­för­sörj­ning på jor­den. Dess­utom är mäng­den kol­di­oxid den mest lämp­liga för att hålla yttem­pe­ra­tu­ren sta­bil på jor­den och för att förhindra vär­me­för­lust nat­te­tid. Denna gas, som utgör 1% av atmo­sfä­ren, täc­ker jor­den och hind­rar för­lust av värme till rym­den. Om mäng­den var större, skulle tem­pe­ra­tu­ren stiga och orsaka kli­ma­tinsta­bi­li­tet och utgöra ett all­var­ligt hot mot alla levande varel­ser. Men mäng­den hål­ler sig kon­stant i detta per­fekta system.

Den vege­ta­tion som täc­ker jor­den omvand­lar kol­di­oxid till syre och pro­du­ce­rar på så sätt 190 mil­jar­der ton syre varje dag. Ande­len övriga gaser lig­ger all­tid på samma nivå jor­den över och på detta sätt upp­rätthålls allt liv.

Utö­ver den sam­man­sätt­ning av gaser som behövs för att liv skall kunna exi­stera finns även meka­nis­mer som behövs för att bevara och upp­rätthålla denna per­fekta ord­ning. Enbart en liten rubb­ning av denna balans, även om det enbart vore för ett kort ögonblick­lig, skulle inne­bära den totala för­stö­rel­sen av allt liv. Detta har dock ald­rig inträf­fat. Hur dessa gaser bil­das i atmo­sfä­ren i just den mängd som män­ni­skan behö­ver och det stän­diga beva­ran­det av dessa nyc­kel­tal tyder på ett det finns en plan bakom denna skapelse.

Jor­den har likaså en per­fekt stor­lek för att atmo­sfä­ren skall kunna exi­stera. Vore jor­dens massa bara lite mindre skulle dess gra­vi­ta­tions­kraft vara otill­räck­lig och atmo­sfä­ren skulle spri­das ut i rym­den. Om dess massa vore enbart lite större skulle gra­vi­ta­tions­kraf­ten bli allt­för stor och jor­den skulle absor­bera atmo­sfä­rens gaser. Anta­let för­ut­sätt­ningar som krävs för att en atmo­sfär skall bil­das likt den vi lever under är ofant­ligt många.

Inrät­tan­det av dessa pro­por­tio­ner och den balans som vi ser i skyn nämns i Koranen:

Han har rest him­lens valv och fast­ställt [all­tings] mått.1

De flesta män­ni­skor är inte med­vetna om den käns­liga balans av gas­sam­man­sätt­ningar som atmo­sfä­ren består av, avstån­det till solen eller pla­ne­ter­nas rörelse. De vet inte hur stor bety­delse denna balans har i deras egna liv. Enbart en liten avvi­kelse i denna väl avvägda kom­po­si­tion skulle göra det myc­ket svårt för män­ni­skan att leva på denna jord.

Här föl­jer några exem­pel på dessa balanser:

Hade gra­vi­ta­tio­nen varit star­kare hade atmo­sfä­ren behål­lit för myc­ket ammo­niak och metangas, vil­ket hade gjort liv omöj­ligt. Hade den varit sva­gare hade jor­dens atmo­sfär för­lo­rat för myc­ket vat­ten, och även då hade liv varit omöjligt.

Jord­skor­pans tjock­lek är också en vik­tig kom­po­nent. Hade jord­skor­pan varit tjoc­kare hade allt­för myc­ket syre över­förts från atmo­sfä­ren till jord­skor­pan vil­ket hade fått all­var­liga effek­ter på män­ni­skans liv. På mot­satta sätt, om jord­skor­pan vore tun­nare, hade den vul­ka­niska akti­vi­te­ten varit för stor för att tillåta liv på jorden.

En annan balans som är avgö­rande för mänsk­ligt liv är den mängd ozon som finns i atmo­sfä­ren. Hade det fun­nits mer ozon hade yttem­pe­ra­tu­ren bli­vit för hög och hade det fun­nits mindre hade yttem­pe­ra­tu­ren bli­vit för låg.

Avsak­na­den av ett enda nyc­kel­tal skulle inne­bära slu­tet för allt liv på jor­den. Men Gud har ska­pat uni­ver­sum med oänd­lig vis­het och makt och utfor­mat jor­den sär­skilt för att män­ni­skan skall kunna leva på den. Trots detta lever de flesta män­ni­skor i total okun­nighet om dessa hän­del­ser. Gud påmin­ner män­ni­skan i Koranen:

Han låter nat­ten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i nat­ten. Han har under­ord­nat solen och månen under [Sina lagar]: var och en löper sitt [krets­lopp] till en fast­ställd tid­punkt. Detta är Gud, er Herre! Mak­ten och her­ra­väl­det är Hans, och de som ni dyr­kar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadel­kär­nans fina skal!2

Det är till­räck­ligt att stu­dera alla mil­jon­tals döda pla­ne­ter i rym­den för att för­stå att den käns­liga balans som behövs för liv på jor­den inte är ett resul­tat av slump­mäs­siga sam­man­träf­fan­den. Nöd­vän­diga för­ut­sätt­ningar för liv är allt­för kom­pli­ce­rade för att ha bil­dats slump­mäs­sigt “på egen hand”, och dessa vill­kor är sär­skilt ska­pade för att liv skall existera.

De vik­tiga kom­po­nen­terna i denna ska­pelse som vi kort­fat­tat har beskri­vit är endast ett fåtal av de mil­jon­tals intri­kata och sam­man­län­kade bestånds­de­lar som krävs för att liv på denna jord skall vara möjligt.

Att under­söka enbart en del av denna balans och har­moni är till­räck­ligt för att för­stå Guds allsmäk­tighet och att varje del av uni­ver­sum är ska­pad med en bakom­lig­gande plan. Det råder inga tvi­vel om att en män­ni­ska inte skulle kunna kon­stru­era en sådan fan­tas­tisk ord­ning och har­moni. Inte hel­ler är kom­po­nen­terna av denna ord­ning — ato­mer, mole­ky­ler eller gaser — i stånd att upp­rätta en så väl­ba­lan­se­rad ord­ning själva. Detta beror på att sam­man­sätt­ningen av denna väl­diga ska­pelse endast kan genom­fö­ras av den som har vis­dom, kun­skap och makt. Det upphöjda väsen som beord­rar, pla­ne­rar och balan­se­rar uni­ver­sum för att kunna hysa liv på en pla­net som jor­den är Gud, som är oänd­ligt vis och har all kun­skap och makt.

Koranen berät­tar att de män­ni­skor som kan inse detta är de män­ni­skor som använ­der sitt förstånd:

I ska­pel­sen av him­larna och jor­den och i väx­lingen mel­lan natt och dag lig­ger helt visst bud­skap till dem som vill använda sitt för­stånd; de som minns Gud när de står, när de sit­ter och när de läg­ger sig till vila, och som, när de begrun­dar him­lar­nas och jor­dens ska­pelse [ber med dessa ord]: “Herre! Du har inte ska­pat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din här­lighet! För­skona oss från Eldens straff!3

Källa:
The Earth, A Living Pla­net. www.islamreligion.com

Fot­no­ter:

  1. Koranen 55:7 []
  2. Koranen 35:13 []
  3. Koranen 3:190 – 191 []
Läs mer:
En avslapp­nad inställning
Konst­ver­ket är inte konstnären
Livet har en mening