Så många religioner...

Så många religioner…

Vad varje män­ni­ska instink­tivt kän­ner är att vägen till hen­nes Ska­pare måste vara rak. I kon­tak­ten med Gud behövs inga “mel­lan­led” likt hel­gon, präs­ter, ima­mer eller sta­tyer. Likaså kän­ner man att Gud är Per­fekt, Unik och olik oss människor.

Stu­de­rar du olika reli­gi­o­ner kom­mer du, även om du inte blir mus­lim, åtminstonde inse att islam är den reli­gion som beskri­ver Ska­pa­ren på kla­raste och tyd­li­gaste sätt. Han är en, fri från män­skilga bris­ter, det finns ingen annan än Honom. Andra reli­gi­o­ner för­vans­kar på något sätt denna med­födda tro genom att tala om flera gudar eller om en gud med mänsk­liga drag.

I all korthet
  • Vi tror inte på treenigheten
  • Likaså tror vi inte på hel­gon eller bikt
  • Vägen till Gud är rak — utan “mel­lan­led”
  • Inget skall komma mel­lan män­ni­ska och Gud


All­männa texter

Alla reli­gi­o­ner säger sig vara “den rätta”…

Det finns många reli­gi­o­ner eller filo­so­fier som påstår sig följa den rätta vägen så hur skall man kunna avgöra vem som har rätt – eller har alla rätt? En metod för att finna sva­ret är att skala av de ytliga skill­na­derna och där­med iden­ti­fi­era kärnan.

I sjä­len medfött

Hur skall män­ni­skor kunna för­vän­tas tro på en sann Gud då de har så olika bak­grun­der och kom­mer från så olika kul­tu­rer? Islam lär att män­ni­skan har igen­kän­nan­det av Gud med­fött i sjä­len som en del av dess innersta natur.

Kri­te­rier för en sann religion

Alla reli­gi­o­ner och filo­so­fier upp­ma­nar män­ni­skan till att göra gott – så vil­ken har då rätt? De kan inte alla ha rätt, då de alla påstår att de andra har fel. Hur skall då den som söker efter san­ningen kunna finna den rätta vägen?

Reli­gi­o­ner­nas olika namn

Reli­gi­o­nen islam är inte namn­gi­ven efter en per­son eller ett folk­slag. Exem­pel på reli­gi­o­ner som har namn­gi­vits i efterhand är kris­ten­do­men som namn­gavs efter Jesus Kristus, budd­his­men som fått sitt namn efter Gaut­ama Buddha och kon­fu­ci­a­nis­men efter Kon­fu­cius. Islam däremot…

Reli­gi­o­nens ursprung

De första teo­ri­erna om reli­gi­o­nens ursprung for­ma­des när upp­täc­kare läm­nade den egna byn och fann att grann­fol­ken hade andra gudar med andra namn. Den gre­kiske histo­ri­kern Hero­do­tus menade att Amons och Horus gudar, som han fann i Egyp­ten, mot­sva­rade gre­ker­nas Zeus och Apollos.

Iko­no­grafi och anikonism

Reli­giös iko­no­grafi före­kom­mer i de flesta reli­gi­o­ner när avbild­ningar görs i hopp om att för­ena det mate­ri­ella med det imma­te­ri­ella, så att det abstrakta skall bli kon­kret och verk­ligt. Denna önskan har fått män­ni­skan till att själv skapa egna gudomar.

Ett liv utan religion

Värl­den har bli­vit mate­ri­a­lis­tisk. Det menas att veten­skap har eröv­rat natu­ren och att reli­gion inte längre behövs. Fri­edrich Nietz­sche har till och med påstått att ”Gud är död.” Detta har ska­pat ett tom­rum i varje människosjäl…

Överallt och all­tid för alla

Då följ­derna av att följa fel reli­gion är så all­var­liga måste Guds sanna reli­gion vara möj­lig att anta på alla plat­ser och under alla tider. Med andra ord kan Guds sanna reli­gion inte begrän­sas till ett folk­slag, ett samhälle eller en tidsperiod.


Kris­ten­dom

Män­ni­skan ses som Gud

Inte bara de kristna har trott att Gud har bli­vit män­ni­ska. Det finns även grup­per bland islams anhäng­are som likt hin­duer och bud­dis­ter menar att män­ni­skan kan bli Gud. Denna lära har tra­di­tio­nellt kal­lats för sufism och dess anhäng­are för sufier.

Antropomor­fism i Genesis

Antro­po­mor­fism avser före­ställ­ningen om Gud i mänsk­lig form eller mänsk­liga egen­ska­per i varel­ser som inte är män­ni­skor. Ett bra exem­pel på detta är de gre­kiska “gudarna” vid Olym­pus­ber­get. De avbil­da­des ofta i mänsk­lig form och upp­vi­sade då både goda och mindre goda mänsk­liga drag.

Arvs­syn­den

Kristna tror på ”arvs­syn­den” då den första män­ni­skan, Adam, syn­dade och förde denna synd vidare till hans avkomma. Följakt­li­gen måste alla män­ni­skor, även det nyfödda bar­net, bära denna synd.

Är Jesus Gud?

Det går inte att vara mus­lim utan att tro på Jesus (över honom vara Guds frid). Vi mus­li­mer tror på Jesus och på alla Guds pro­fe­ter, vil­ket är ett grund­läg­gande tro­se­le­ment för islam. Vi tror dock inte att Jesus var Gud eller Guds son.

Pau­lus gjorde Jesus till Gud

Pau­lus läror mys­ti­fi­e­rade den kristna synen på Gud i så stor utsträck­ning att det tog flera århund­ra­den att utveckla en solid ling­vis­tisk och filo­so­fisk grund. Tho­mas Jef­fer­son, USA:s tredje pre­si­dent, sade om tre­e­nighe­ten ”Var­för i alls­in­dar skall vi tala om Gud på ett så inveck­lat sätt?


Hin­du­ism och buddism

Hin­du­is­mens många gudar

Enligt hin­du­is­men visar sig Brah­mans attri­but som olika gudar. Ska­pan­det blir en ska­par­gud, Brah­man. Beva­ran­det blir en gud som beva­rar, Vis­hnu. För­stö­rel­sen blir en gud som för­stör, Siva. Detta ger en bild av hur Gud menas stiga ned till män­ni­skans värld genom att själv bli människa.

Det hin­du­iska kastsystemet

Enligt hin­du­is­men är ska­pel­sen också Gud. Det finns ingen skill­nad mel­lan Ska­pa­ren och ska­pel­sen. Hin­duer menar att allt levande har en själ, ātman, och att denna själ är Gud, Brah­man. Följakt­li­gen är den hin­du­is­tiska trons essens att ātman och Brah­man är en och samma; med andra ord är män­ni­skan gudomlig.

Män­ni­skan kan inte skapa

Män­ni­skor ”ska­par” före­mål genom att omskapa redan exi­ste­rande ting till nya till­stånd och for­mer. Detta är vad män­ni­skan är kapa­bel till: att omvandla vad som redan exi­ste­rar. Hon kan inte ska­pat från tomma intet på så sätt som Gud skapar.

Karma

Män­ni­skan är till sin natur begrän­sad. Hon föds och hon dör. Detta är egen­ska­per som inte kan till­skri­vas Gud då de skulle lik­ställa Honom med Hans ska­pelse. Såle­des har Gud inte bli­vit, och kom­mer ald­rig, att bli människa.


Filo­sofi och andra ideläror

Ate­ism

Ate­is­ter må hävda att de inte erkän­ner Guds existens, men vissa kristna och samt­liga mus­li­mer menar lik­väl att även den mest hård­nac­kade ate­is­ten innerst tror på Gud.

Agnos­ti­cism

Trots att en viss skep­ti­cism är häl­so­sam är en extrema håll­ning pro­b­le­ma­tisk eftersom den leder leder “den som är skep­tisk mot skep­ti­cism” (dvs. en nor­malt tän­kande män­ni­ska) till att fråga: “Ni säger att ingen­ting kan bevi­sas med säkerhet… så hur kan ni vara säkra på det?”

Exi­sten­ti­a­lism

Som­liga har menat att män­ni­skan har till­kom­mit av en slump utan en Ska­pare. Ledande exi­sten­ti­a­lis­ter som Jean-Paul Sar­tre (1905 – 1980) och Albert Camus (1913 – 1960) lärde det absurda och menings­lösa i livet och varje handlande.

Ate­is­mens historia

Under det sjunde århund­ra­det blev ate­is­mens infly­tande allt mer påtag­ligt även om dess ursprung kan spå­ras ända till den väs­ter­ländska civi­li­sa­tio­nens gry­ning. Start­punk­ten var Home­ros för­fat­tade Ili­a­den och Odys­sén 900 år före Kristus.

Deism och sekulärism

Vid bör­jan av 1700-talet när avstån­det mel­lan veten­skap­lig och bib­lisk san­ning blev allt större stod filo­so­fer som Edward Her­bert och Vol­taire fast vid en filo­sofi kal­lad deism. De trodde på Ska­pa­ren men var inte nöjda med kyr­kans läror.