på svenska
Vad varje människa instinktivt känner är att vägen till hennes Skapare måste vara rak. I kontakten med Gud behövs inga “mellanled” likt helgon, präster, imamer eller statyer. Likaså känner man att Gud är Perfekt, Unik och olik oss människor.
Studerar du olika religioner kommer du, även om du inte blir muslim, åtminstonde inse att islam är den religion som beskriver Skaparen på klaraste och tydligaste sätt. Han är en, fri från mänskilga brister, det finns ingen annan än Honom. Andra religioner förvanskar på något sätt denna medfödda tro genom att tala om flera gudar eller om en gud med mänskliga drag.
Det finns många religioner eller filosofier som påstår sig följa den rätta vägen så hur skall man kunna avgöra vem som har rätt – eller har alla rätt? En metod för att finna svaret är att skala av de ytliga skillnaderna och därmed identifiera kärnan.
Hur skall människor kunna förväntas tro på en sann Gud då de har så olika bakgrunder och kommer från så olika kulturer? Islam lär att människan har igenkännandet av Gud medfött i själen som en del av dess innersta natur.
Alla religioner och filosofier uppmanar människan till att göra gott – så vilken har då rätt? De kan inte alla ha rätt, då de alla påstår att de andra har fel. Hur skall då den som söker efter sanningen kunna finna den rätta vägen?
Religionen islam är inte namngiven efter en person eller ett folkslag. Exempel på religioner som har namngivits i efterhand är kristendomen som namngavs efter Jesus Kristus, buddhismen som fått sitt namn efter Gautama Buddha och konfucianismen efter Konfucius. Islam däremot…
De första teorierna om religionens ursprung formades när upptäckare lämnade den egna byn och fann att grannfolken hade andra gudar med andra namn. Den grekiske historikern Herodotus menade att Amons och Horus gudar, som han fann i Egypten, motsvarade grekernas Zeus och Apollos.
Religiös ikonografi förekommer i de flesta religioner när avbildningar görs i hopp om att förena det materiella med det immateriella, så att det abstrakta skall bli konkret och verkligt. Denna önskan har fått människan till att själv skapa egna gudomar.
Världen har blivit materialistisk. Det menas att vetenskap har erövrat naturen och att religion inte längre behövs. Friedrich Nietzsche har till och med påstått att ”Gud är död.” Detta har skapat ett tomrum i varje människosjäl…
Då följderna av att följa fel religion är så allvarliga måste Guds sanna religion vara möjlig att anta på alla platser och under alla tider. Med andra ord kan Guds sanna religion inte begränsas till ett folkslag, ett samhälle eller en tidsperiod.
Inte bara de kristna har trott att Gud har blivit människa. Det finns även grupper bland islams anhängare som likt hinduer och buddister menar att människan kan bli Gud. Denna lära har traditionellt kallats för sufism och dess anhängare för sufier.
Antropomorfism avser föreställningen om Gud i mänsklig form eller mänskliga egenskaper i varelser som inte är människor. Ett bra exempel på detta är de grekiska “gudarna” vid Olympusberget. De avbildades ofta i mänsklig form och uppvisade då både goda och mindre goda mänskliga drag.
Kristna tror på ”arvssynden” då den första människan, Adam, syndade och förde denna synd vidare till hans avkomma. Följaktligen måste alla människor, även det nyfödda barnet, bära denna synd.
Det går inte att vara muslim utan att tro på Jesus (över honom vara Guds frid). Vi muslimer tror på Jesus och på alla Guds profeter, vilket är ett grundläggande troselement för islam. Vi tror dock inte att Jesus var Gud eller Guds son.
Paulus läror mystifierade den kristna synen på Gud i så stor utsträckning att det tog flera århundraden att utveckla en solid lingvistisk och filosofisk grund. Thomas Jefferson, USA:s tredje president, sade om treenigheten ”Varför i allsindar skall vi tala om Gud på ett så invecklat sätt?”
Enligt hinduismen visar sig Brahmans attribut som olika gudar. Skapandet blir en skapargud, Brahman. Bevarandet blir en gud som bevarar, Vishnu. Förstörelsen blir en gud som förstör, Siva. Detta ger en bild av hur Gud menas stiga ned till människans värld genom att själv bli människa.
Enligt hinduismen är skapelsen också Gud. Det finns ingen skillnad mellan Skaparen och skapelsen. Hinduer menar att allt levande har en själ, ātman, och att denna själ är Gud, Brahman. Följaktligen är den hinduistiska trons essens att ātman och Brahman är en och samma; med andra ord är människan gudomlig.
Människor ”skapar” föremål genom att omskapa redan existerande ting till nya tillstånd och former. Detta är vad människan är kapabel till: att omvandla vad som redan existerar. Hon kan inte skapat från tomma intet på så sätt som Gud skapar.
Människan är till sin natur begränsad. Hon föds och hon dör. Detta är egenskaper som inte kan tillskrivas Gud då de skulle likställa Honom med Hans skapelse. Således har Gud inte blivit, och kommer aldrig, att bli människa.
Ateister må hävda att de inte erkänner Guds existens, men vissa kristna och samtliga muslimer menar likväl att även den mest hårdnackade ateisten innerst tror på Gud.
Trots att en viss skepticism är hälsosam är en extrema hållning problematisk eftersom den leder leder “den som är skeptisk mot skepticism” (dvs. en normalt tänkande människa) till att fråga: “Ni säger att ingenting kan bevisas med säkerhet… så hur kan ni vara säkra på det?”
Somliga har menat att människan har tillkommit av en slump utan en Skapare. Ledande existentialister som Jean-Paul Sartre (1905 – 1980) och Albert Camus (1913 – 1960) lärde det absurda och meningslösa i livet och varje handlande.
Under det sjunde århundradet blev ateismens inflytande allt mer påtagligt även om dess ursprung kan spåras ända till den västerländska civilisationens gryning. Startpunkten var Homeros författade Iliaden och Odyssén 900 år före Kristus.
Vid början av 1700-talet när avståndet mellan vetenskaplig och biblisk sanning blev allt större stod filosofer som Edward Herbert och Voltaire fast vid en filosofi kallad deism. De trodde på Skaparen men var inte nöjda med kyrkans läror.
