De flesta har trott på Gud

Majoriteten av alla människor har alltid trott på Gud. Både forna civilisationer och vår tids naturfolk har byggt samhällen på religion och Gudstro. Förnekelse av Guds existens – ateism – har genom historien enbart haft ett fåtal anhängare, fram till kommunismens begynnelse under 1900-talet. Även i dagens sekulära samhällen här i Väst, i vilka samhällsvetare med darwinistisk retorik har menat att Gud enbart är ett mänskligt påfund, tror dock de flesta på Gud.

Arkeologiska fynd till stöd för Guds existens har lett antropologer till slutsatsen att människans Gudstro (deism) är medfödd och inte inlärd. Även om de flesta samhällsvetare menar annorlunda, stödjer nya vetenskapliga rön fåtalets hållning om att människans tro på Gud är naturlig. I artikeln ”God Spot is Found in the Brain”¹ menar Dr. Vilaynaur Ramachandran vid University of Californa i San Diego att tron på Gud är medfödd.

Även om bevisen för att människan har en medfödd förmåga till att tro på Gud har många, även bland de troende, antagit att människan har uppfunnit religionen själv. Forskning har dock visat på en ”röd tråd” som löper genom alla trosläror; tron på ett Högsta Väsen stående över alla andra gudar. Detta är ett monoteistiskt² fundament som även återfinns i de utvändigt mest panteistiska³ religioner. Ett exempel på detta är hinduismens syn på Gud som stödjer uppfattningen att människan från början var monoteist men genom en nedbrytande process blev polyteist⁴. Trots hinduismens uppsjö av gudar återfinns likväl tron på ett Högsta Väsen, Brahman.

Av hävd har de flesta antropologer antagit att religion utvecklas i steg, från polyteism till monoteism.

Människan gör de olika naturkrafterna till flera gudar;
som därpå blir till två gudar, dualism⁵, där alla övermänskliga krafter sammanförs i en god och en ond gudom;
som sist når den enklaste formen av tro som är tron på en Gud – monoteism.

Därmed menar antropologer och samhällsvetare att religionen saknar gudomligt ursprung och att den bara är en biprodukt av människans första vidskepelser i avsaknad av vetenskapligt kunnande. Till sist skall vetenskap avslöja naturens mysterier och behovet av religion upphör.

Den medfödda tron på ett Högsta Väsen tycks likafullt stödja den motsatta åsikten; att människan först var monoteist men efterhand gick vilse i olika former av polyteism. Denna åsikt stöds av faktumet att de naturfolk som idag ”upptäckts” tror på ett Högsta Väsen. Oberoende av i vilka utvecklingsstadier deras religioner har befunnit sig i vid ”upptäckten” har de flesta funnits tro på ett Högsta Väsen, stående över andra gudomar och andar. Att denna tro fortfarande återfinns i de flesta religioner är ett bevis för att många har gått vilse från monoteismen genom att tillskriva skapelsen vissa av Skaparens egenskaper, vilket har lett till att dessa egenskaper har setts som lägre gudar eller medlare.

Icke desto mindre utgör tron på ett Högsta Väsen kärnan i de flesta trosläror.

Källa:
Dr. Bilal Philips, Did God Become Man? University of Wales

Fotnoter:

The Sunday Times, 2 Nov. 97, s. 19 [↩]
Tron på att det bara finns en Gud. [↩]
Panteism är uppfattningen att hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet. Baruch Spinozas panteistiska synpunkt är att universum är det samma som naturen och därmed också Gud. [↩]
Någon som tillber många, poly, gudar. [↩]
En teologisk lära som tänker sig att världen har uppkommit och styrs av två motsatta krafter. [↩]